Järnvägshistoriskt forum

Av 1880 års instruktion för tjänstemän och betjänte vid Köping - Uttersbergs järnväg framgår i avsnittet om stationsföreståndares göromål att det vid utgångsstation skall ringas i klockan 5 minuter före tågs avgång, vid mellanstation 2 minuter före avgången. Bestämmelsen saknas i 1867 års ...

Är det riktigt att KNJ P 37 finns på Torekällberget och att den isåfall närmast kom från Nora?

Tack för en utomordentligt vacker bok och inte minst för den intressanta redogörelsen för vagnarnas yttre färgsättning!

1978 gick hälften av sligen till Fagersta, en fjärdedel till Sandviken. Även om verksamheten i Bäckegruvan pågick till 1982 ägnades de tre sista åren bara åt prospektering med kraftigt reducerad personalstyrka.

På 1960-talet gick betydande mängder på export. Även Oxelösund var mottagare av ...

Tack! Så har vi rätat ut det frågetecknet.

Var lokomotorerna märkta UHB och nr på sidan? Var båda orange målade?


F. d. 316 var som det ses på bilderna märkt med UHB:s monogram och nummer på sidan. Jag har förgäves letat efter något som kunde visa att också f. d. 317 blev målad i brandgult och gissar att lokomotorn aldrig blev ommålad ...

Här den nämnda bildserien. Foto: Sven Israelsson. Har den kanske sålts via SJK en gång i tiden?

Vi ser här järnvägens korsning med landsvägen från Riddarhyttan till Bäckegruvan vid Blåsut. Utanför bildkanten till höger ligger banvaktstugan Nedre Skärsjön.

Ja, Uddeholm utarrenderade från och med 1 januari 1970 Bäckegruvan till Fagersta, men redan tidigare hade Fagersta köpt en stor del ‒ nästan uppemot halva årsproduktionen ‒ av sligen.

1962 fraktades via Krampen 548 ton malm (vilken siffra kan jämföras med 45 700 ton sinter, 3 382 ton slig och 1 672 ...

Försökstransporter av malm Riddarhyttan‒Köping på lastbil hade utförts redan 1962, och fr.o.m. 1 mars 1965 överfördes transporterna av malmprodukter från Riddarhyttan till lastbil. (Det finns förvisso uppgifter i Riddarhytte AB:s arkiv som antyder att transporterna i praktiken kan ha pågått även ...