Järnvägshistoriskt forum

Da-loken hade rykte om sig att gå illa åt spåret, till skillnad från de gamla D-loken. Varför gjorde de det?
Undrar sonen till den gamle baningenjören.

När det nu ändå diskuteras tågvärme: Det verkar som att ganska få VGJ-vagnar hade "koksgryta", de flesta hade ångvärmeledning. Betyder det att det gick en ångfinka i tågen när det blev Tp-lok? Jag har också läst något om osande oljekaminer men jag kan inte riktigt föreställa mig sådana i den fina ...

Det enda jag kan bidra med är vad som står i boken om Munkedals Järnväg. Bruket köpte ett begagnat landsvägslokomotiv från Haddebo Bruk. Det kanske är en Howard då, det finns en bild på "Stuten" i boken men jag kan inte avgöra vilket fabrikat det är. Länsstyrelsen ställde mycket hårda krav på ...

Det var ju intressanta svar. Den påsvetsade rälen finns mellan Bengtsfors och Årjäng så den som cyklar dressin där kan ju kolla om det är i närheten av en vägkorsning som har haft spårledning.

När jag reste på DVVJ för mycket länge sedan la jag märke till en egenhet. På en enstaka rälslängd, tiometersräls, rullade vagnen på en ca 20 mm bred sträng ovanpå rälshuvudet. Det måste ju varit svetsgods -men varför hade man gjort så? Det finns ju mycket enklare sätt att höja farbanan.
Jag minns ...

Det var intressant. En liten lantlig banvaktsstuga mitt i stan!

Ja Martin, jag är med på att det är posthuset i Göteborg. Men vad är det för trähus som ligger närmare spåren? Är det något som revs när VGJ flyttade in på scenen?

Nu blev det intressant. Jag kände en lokman född på 10-talet som sa att dom använde sotskåpslack, "som tålde ända upp till rödvärme". Inte dåligt i så fall.

Då är alltså stenkolstjära värmetålig och sotskåpslack är en produkt av stenkolstjära. Är det rätt uppfattat?

Frågan berör en annan fråga: hur länge har det funnits värmetålig färg, sotskåpslack?