Tuta = blåsa

[mormorsgruvan]

I USA och Danmark tutar(signalerar, blåser) tågen vid obevakade övergångar. Hur har det varit i Sverige i historiskt tid ?
Jag minns en gång år 1970 när det kom ett ensamt lok(Hg eller Ub) i stark dimma vid en gång, cykelövergång. Inte blåste lokföraren.

[Ulf Pålsson]

Även i Sverige ges ju ljudsignal "tåg kommer" före vissa plankorsningar utan vägskyddsanläggning och före vissa gångvägskorsningar. Vilka det gäller, bestäms av infrastrukturförvaltaren, som sätter upp en ljudsignaltavla vid den punkt där "tåg kommer" ska ges. Så har det varit sedan 1917, fast fram till 1973 var benämningen 'lystringsmärke'. Det är inte så att föraren själv avgör före vilka korsningar som "tåg kommer" ska ges.

Om en ljudsignaltavla avser en plankorsning, ska föraren sedan 1959 ge "tåg kommer" dels vid lystringsmärket/ljudsignaltavlan och dels ungefär halvvägs mellan den och plankorsningen. Före 1973 ingick det i förarens linjekännedom att veta vilka lystringsmärken som detta gällde, men sedan 1973 finns det en tilläggsskylt (gul med ett svart V) som visar att detta gäller. Om det vid en (ett) sådan(t) ljudsignaltavla/lystringsmärke råder nedsatt sikt (t.ex. p.g.a. dimma), ska "tåg kommer" ges upprepade gånger från tavlan/märket till plankorsningen -- detta gäller sedan 1959. I övrigt har det inte funnits några regler om särskild signalering vid dimma.

Mellan 1877 och 1917 skulle "tåg kommer" ges "när tåget nalkas kurva i djup skärning eller vägövergång dit utsigten är skymd" [formulering från 1907]. Föraren skulle alltså själv avgöra vilka fall det handlade om. Inget sades om dimma etc., då heller.
/up

[mormorsgruvan]

Djup skärning. Inte kul att vara där för en banvakt eller person med gångbiljett.

[harald]

I övrigt har det inte funnits några regler om särskild signalering vid dimma.

När det fanns frisiktskorsningar skulle man väl signalera före dessa vid nedsatt sikt, vilket markerades med ett fyrkantigt lystringsmärke.

[Ulf Pålsson]

I övrigt har det inte funnits några regler om särskild signalering vid dimma.

När det fanns frisiktskorsningar skulle man väl signalera före dessa vid nedsatt sikt, vilket markerades med ett fyrkantigt lystringsmärke.

Ja, det har du rätt i. Så kallade frisiktskorsningar var plankorsningar där man, på grund av normalt goda siktförhållanden, hade fått dispens från att ha en vägskyddsanläggning som "egentligen" skulle ha funnits enligt normerna. Om det var dålig sikt (dimma, snöyra, kraftigt regn...) skulle föraren ge "tåg kommer" upprepade gånger från en (ett) svart rektangelformig(t) ljudsignaltavla/lystringsmärke. Företeelsen frisiktskorsning och den rektangelformiga ljudsignaltavlan slopades 1979.

[Jim Hansson]

Om en ljudsignaltavla avser en plankorsning, ska föraren sedan 1959 ge "tåg kommer" dels vid lystringsmärket/ljudsignaltavlan och dels ungefär halvvägs mellan den och plankorsningen. Före 1973 ingick det i förarens linjekännedom att veta vilka lystringsmärken som detta gällde, men sedan 1973 finns det en tilläggsskylt (gul med ett svart V) som visar att detta gäller. Om det vid en (ett) sådan(t) ljudsignaltavla/lystringsmärke råder nedsatt sikt (t.ex. p.g.a. dimma), ska "tåg kommer" ges upprepade gånger från tavlan/märket till plankorsningen -- detta gäller sedan 1959. I övrigt har det inte funnits några regler om särskild signalering vid dimma.
/up

Jag har, på SkJ, fått lära mig att lystringsmärket målades med svarta och gula fält när märket avsåg plankorsning, alltså en föregångare till tavlan gul med svart V. Stämmer inte detta?
Jim

[Erik Andersson]

Jag har, på SkJ, fått lära mig att lystringsmärket målades med svarta och gula fält när märket avsåg plankorsning, alltså en föregångare till tavlan gul med svart V. Stämmer inte detta?
Jim

Jag har inte fått lära mig något sådant på SkJ. Min uppfattning är att man tidvis har randat stolparna för både ljudsignaltavlor och orienteringstavlor, men att detta varit mest för att öka synbarheten. Ska det vara någon vits med att randning av ett visst slag markerar att tavlan avser en vägkorsning så måste det ju finnas beskrivet i Säo. Förarna måste ju få reda på att en viss randning betyder en viss sak, annars är det ju ingen nytta med det, och så vitt jag har kunnat se i mina äldre Säo-exemplar står det inget sådant nämnt där.
Inte heller i äldre versioner av bantekniska föreskrifter har jag hittat något om detta.

[Jim Hansson]

Jag har, på SkJ, fått lära mig att lystringsmärket målades med svarta och gula fält när märket avsåg plankorsning, alltså en föregångare till tavlan gul med svart V. Stämmer inte detta?
Jim

Jag har inte fått lära mig något sådant på SkJ. Min uppfattning är att man tidvis har randat stolparna för både ljudsignaltavlor och orienteringstavlor, men att detta varit mest för att öka synbarheten. Ska det vara någon vits med att randning av ett visst slag markerar att tavlan avser en vägkorsning så måste det ju finnas beskrivet i Säo. Förarna måste ju få reda på att en viss randning betyder en viss sak, annars är det ju ingen nytta med det, och så vitt jag har kunnat se i mina äldre Säo-exemplar står det inget sådant nämnt där.
Inte heller i äldre versioner av bantekniska föreskrifter har jag hittat något om detta.

Man kan lära sig saker på andra ställen än i utbildningar eller ur föreskrifter. T ex på snack runt fikabordet. I en annan tråd skriver Anders Järvenpää.
"I pappret FAS-SD 01.1 utg. 3 fr.o.m. 2018-06-01 "Tilläggsregler till TTJ" kan man läsa:

"3. Signaler
Tillägg till Tillåta och styra rörelser
[...]
Till 3.2, Ljudsignaltavla
Tilläggstavla ”V” kan istället vara ersatt med att ljudsignaltavlans stolpe är målad svart och gul."

Detta kan ju inte vara en slump.

Jim

[Erik Andersson]

Jag har, på SkJ, fått lära mig att lystringsmärket målades med svarta och gula fält när märket avsåg plankorsning, alltså en föregångare till tavlan gul med svart V. Stämmer inte detta?
Jim

Jag har inte fått lära mig något sådant på SkJ. Min uppfattning är att man tidvis har randat stolparna för både ljudsignaltavlor och orienteringstavlor, men att detta varit mest för att öka synbarheten. Ska det vara någon vits med att randning av ett visst slag markerar att tavlan avser en vägkorsning så måste det ju finnas beskrivet i Säo. Förarna måste ju få reda på att en viss randning betyder en viss sak, annars är det ju ingen nytta med det, och så vitt jag har kunnat se i mina äldre Säo-exemplar står det inget sådant nämnt där.
Inte heller i äldre versioner av bantekniska föreskrifter har jag hittat något om detta.

Man kan lära sig saker på andra ställen än i utbildningar eller ur föreskrifter. T ex på snack runt fikabordet. I en annan tråd skriver Anders Järvenpää.
"I pappret FAS-SD 01.1 utg. 3 fr.o.m. 2018-06-01 "Tilläggsregler till TTJ" kan man läsa:

"3. Signaler
Tillägg till Tillåta och styra rörelser
[...]
Till 3.2, Ljudsignaltavla
Tilläggstavla ”V” kan istället vara ersatt med att ljudsignaltavlans stolpe är målad svart och gul."

Detta kan ju inte vara en slump.

Jim

Intressant! Det har jag aldrig hört, men är ju absolut värt att forska lite i.

[Jan_Murberger]

Broar är väl också ett ställe där det ofta gavs ljudsignal?