Ny tråd om att slå samman MRO och JHRF

[Johan Vinberg]

Ursäkta mig och mitt tilltag, men den intressanta och sansade diskussionen på föregångaren har lett till en dialog där den ursprungliga frågan har försvunnnit i (inget fel med det).

Jag har där deklarerat för min skepsis och negativa inställning till en sammanslagning. Men jag gav aldrig uttryck för vad jag anser vara väsentligast och som talar emot en sammanslagning.

Det stora och starka organisations-Sverige(eller kanske ett bättre ord "folkrörelse") som Micke, Granis och jag växte upp med på 1970-talet finns inte längre. Organsiationer och folkrörelser som var tunga remissinstanser i de statliga och kommunala utredningarna, som politikerna lyssnade på (av rädlsa att tappa röster kanske?), som exempelvis kunde gå ut och säga "Lägg inte ner Roslagsbanan" och få gehör för det eller förmå SVT att ställa in medverkan i Europeiska Mello 1976 för att "folket krävde det".
Vem idag bryr sig om LO skulle föreslå (på nytt) att införa löntagarfonder eller att nykterhetsrörelsen skulle föreslå stopp för försäljning av folköl i livsmedelsbutuikerna eller att idrottsrörelsen skulle kräva tre timmars gymnastik(idrott per vecka i grundskolan som förr i tiden.
Ingen - utom möjligen förslagsställarna själva!

Med EU har vi i stället fått lobbyismen där specialorgansationer (små såväl som stora) via proffslobbyister uppvaktar beslutsfattare, politiker och myndigheter både nationellt som internationellt. Jag tror helt enkelt inte att museitågen och museispårvägarna i Sverige skulle gynnas av en stor organisation. Jag tror däremot att en utalat speiclaiserad intresseorgansiation som exempelvis Naturskyddsföreningen eller i vårt fall MRO får politiker och tjänstemäns intresserade uppmärksamhet på ett helt annat sätt. Bara att besöka Almedalen förstår man så mycket bättre vidden av det nya Sverige där särintressen spelar en omfattande roll.

Därför är det bra att MRO på egen hand bedriver påverkan och lobbyerksamhet för museibanorna och att JHRF på egen hand på samma sätt slåss för trafikföreningarnas intressen. MEn naturligtvis samarbeta och ibland göra skrivelser med avslutnade meningar i still med (som numera avlidne Christer Malm föreslog på ett MRO-möte): "Detta anser MRO såväl som JHRF att utredningen ska beakta". Dvs två organisationer istället för en.
Låt mig vara gnällig och nämna när frågan om en avgiftsbelag Transportstyrelsen hade utrets och remissades av regeringen. Det bestämdes via samråd inom Arbetsam att de olika fordonshistoriska föreningarna skulle lämna i ett gemensamt remissvar. Jonas Svartlok (JHRF) och undertecknad (på den tiden ledamot i MROs styrelse) författade ett skarpt och ilsket svar om att frågan skulle leda till ekonomisk ruin för några i veterantågsbransche.Inget av vad vi skrev togs med i det gemensammaremissvaret. De övriga organisationerna tyckte nämligen vi var "gnälliga".

Vi hann då skicka in ett gemensamt argt remissvar enbart från JHRF och MRO. Ett och ett halvt år senare kom bomben med avgiftskrav som nystartade TS skulle ta ut fårn transportbranschen. På detta forum och på Postvagnen frågade man varför vi i gammeltågsbranschen inte protesterat - jag kunde då presentera vårt remissvar som tyvärr inte beaktats. Hade vi inte skickat vårt ilskna remissvar ca 18 månader tidigare hade säkerligen båda våra organsiationer fått klä skott för hård kritik.

Vidare så tycker jag att det i och för sig beaktansvärda "Transporthistoriskt Nätverk" där MRO och JHRF ingår tillsammans med veteranbilar, båtar, fartyg, mm är en tämligen tandlös organisation. Jag är övertygad i fall att de fem-sex riksförbunden - som utgör nätverket - var för sig skulle påverka politiker och tjänstemän mer effektivt och resultatinriktat. Men guivetvis skulle defortsatt ha en intern dialog och vid enstaka tillfällen samordna sig.

När frågan om certifierade ångpanneoperatörer (initierat av Arbetsmiljöverket) var aktuellt två till fyra år tillbaka drev undertecknad på om att MRO i samarbete med JHRF och Järnvägsmusem skulle bedriva aktiv lobbing och författa skrivelser på egen hand. Från nätverkets administratörer kom invändningar och motiveringen att "är vi fler organisationer bakom skrivelserna väger det tyngre". Men det skulle ta flera månader innan alla organisationer i nätverket kunde lämna klartecken till en protestskrivelse insänd till Arbetsmiljöverket. Gammeltågbranschen med MRO som handläggare agerade därefter på egen hand och resultat blev också att vi (och våra kollegor) fick delta i hearings, förslag på ändringar, uppöppnande om att få dispenser, mm. Slutligen också yttra oss om det missiv som kom ut i januari 2024 där certifieringsfrågan drogs tillbaka. Jag är övertygad om att Nätverket med sin tunga organiation aldrig hade hängt med i dessa svängar.

Alltså är små och specialiserade intresseorganisationer betydligt effektivare än stora tunga och breda. Vi lever i 2020-talet nu och inte i 1970-talet!

[Micke Carlsson]

Intressant, tack för kommentarerna, det låter vettigt det du säger.

Spontan tanke, du beskriver en förändring av samhället på 50 år (1970-2020) och en förändringsresa av hur påverkan går till. Samhällsströmningar brukar gå "varvet runt" på omkring 80-100 år. Betyder det att pendeln är i begrepp att byta riktning och vad skulle det innebära för "oss"?