Utan att snöa in för mycket på exempel så har ju tiderna ändrats sedan de glada (typ) 60 och 70-talen, då föreningar och museibanor växte fram ”som svampar i jorden” tack vare nostalgiska järnvägsentusiaster som mindes ånglok och EJ-banor, yrkesjärnvägare (proffs) som närmade sig pension och också mindes detta + ville och kunde dela med sig av sina yrkeskunskaper samt fordon (inkl just ånglok) och banor som fortfarande var i ”hyfsat driftskick”. Och mindre krångliga regelverk i allmänhet samt icke minst från SJ, som fortfarande styrde det mesta kring detta. Och m h a goda kontakter kunde erbjuda ”bibanor att köra på”. Och/ eller köra utflyktståg på tillsammans med annan trafik. Eller dagar när det inte gick sådan.
Detta med ångtåg med trävagnar var också vad ”allmänheten” mindes, t o m föräldrar i barnfamiljer. Dessa kunde då vara villiga att åka många mil för att få uppleva detta, även om det tog en hel dag. Mestadels rörde det ju sig om söndagar varför alla affärer o dyl ändå var stängda. Och andra dagar semesterstängda. Plus att man kanske inte var så stressade på den tiden; framförallt inte när man var lediga. Och att ta med sig matsäck eller själv leta upp nån korvkiosk i samband med resan + k*ssa i skogen var nåt man räknade med. Då….
Men så är det inte längre. Man ska hinna med mer, och uppleva mer. Även på semestern. Och ställer högre krav på erbjudna faciliteter. Ånglok är väl förvisso ännu mer exotiska (typ) nu, men något man mer jämför med vad man läst i barnböcker och sett på filmer än har egna kopplingar till. Plus att de numera på det hela kan erbjudas på om inte totalt fler så på ”mer utspridda” platser.
Micke undrade i ett inlägg om ”trenden kunde vända igen”, d v s om kraven från resenärerna liksom skulle minska (?) Det tror jag inte på. Snarare tvärtom. Så om en ny bana ska etableras måste den kunna erbjuda rejält med såväl resmål som intilliggande köpcentrum och nöjesparker mellan dessa för att hela verksamheten på sikt i varje fall ska gå ihop och därmed etablera sig ordentligt. Där ett "puttinutttåg" inte räcker. Även med ånglok. Och absolut inte (enbart) med nåt halvgammalt el eller diesellok.
Jag har nu alltså fokuserat på ”resenärsynvinkeln”, men likartade argument kan även gälla tillgången på och rekryteringen av aktiv personal. Möjligen att detta med ”attraktioner längs banan” då är av mindre betydelse. Eller? För såna som vill ta familjerna med sig när de jobbar vid banan kan ju det vara av betydelse. Sånt kan då bli ett rekryteringsargument inte minst när det gäller just att hitta nya aktiva till nya banor. Eller vill vi att ”gammeltågsbranchen” ska fortsätta bygga på ungkarlar, eller ”äktenskapsvrak” som salige ”Docent A” tillspetsat kunde kategorisera oss?

Nåja. Nog en annan fråga för en annan tråd

/ L G