Järnvägshistoriskt forum

mormorsgruvan skrev: ↑06 apr 2024, 09:37 Dessutom ges det ut onödiga järnvägsböcker i Sverige.

Om vi vänder på frågan då: hur många nödvändiga järnvägsböcker kan du tänka dig att ge ut? Du har ju trots allt startat ett stort antal trådar där du ställer frågor om saker i stort och smått. Vad är tanken med dessa frågor? Att de ska sammanställas i en bok eller bara flyta runt obesvarade i cyberspace?

Det är med stigande förvåning jag läser i denna tråd.
Onödiga böcker? Vem har rätt att bestämma det? Därifrån är steget inte långt till att förbjuda böcker, och det farligaste mänskligheten sysslat med under sin historia är att försöka undertrycka vad andra människor tänker och uttalar.

Det finns en hur rikhaltig flora av järnvägslitteratur som helst i våra dagar – och den ökar exponentiellt om man försöker ha koll på dansk, norsk, tysk, brittisk och amerikansk litteratur också.

Jag är långt ifrån intresserad av allt som skrivs - helt naturligt eftersom våra ingångspunkter är olika till den här hobbyn, och därför varierar intresset också mellan var och en av oss.

Men att hävda att järnvägslitteratur är "onödig" är snubblande nära att hävda att människor som är intresserade av andra saker än jag själv sysslar med är meningslösa saker, och att det borde inte skrivas några böcker för dem.

Jag undrar hur man är skapt om man anser att hela världen runt en ska dansa efter ens egen pipa? Är det inte ur mångfalden ny kunskap växer? Och skrivs det något som är tillräckligt intressant för tillräckligt många så kommer det ju att överleva och spridas.

Med det sagt får jag önska signaturen "Mormorsgruvan" lycka till i sitt nya bokprojekt att skriva om postfack på alla Sveriges järnvägsstationer. Det finns ju redan litteratur om posttransporter och poststämplar och till och med jag har skaffat en del av detta, inte minst för att jag tycker det är intressant med posttransporter såväl på gamla MHJ och FVÖJ som ångbåtar på Vättern. Dock så tror jag att jag föredrar att avstå att läsa om antalet postfack på Röks och Rogslösas stationer. För mig personligen ligger det bortom min gräns för onödigt vetande. Men jag nekar givetvis inte någon annan som tycker detta är spännande att grotta ner sig i ämnet.

Apropå seriös eller inte så får jag själv så starka trollvibbar av trådskaparens frågor att jag inte tar dem på något som helst allvar. Sen kan ju svaren bli intressanta men då är det helt andra personer som för in substans i resp tråd.

Angående postfacksantal. Postverket hade en "kommunikationstabell" omfattande postförande förbindelser på järnvägarna. Om en station hade postfack eller ej noterades med antingen "F" eller i förekommande fall "ej F". Jag har inget minne av att antalet fack på respektive station noterades men jag har troligen fel. Någon som vet?

Torbjörn Mårtensson skrev: ↑07 apr 2024, 21:27 Angående postfacksantal. Postverket hade en "kommunikationstabell" omfattande postförande förbindelser på järnvägarna. Om en station hade postfack eller ej noterades med antingen "F" eller i förekommande fall "ej F". Jag har inget minne av att antalet fack på respektive station noterades men jag har troligen fel. Någon som vet?

Nu tycker jag som tidigare postanställd att det börjar bli lite begreppsförvirring här. Det jag tror att frågeställaren menar med ”postfack” är de numrerade postboxar som fanns tillgängliga från kundytan och där boxinnehavare kunde hämta sin post genom att låsa upp rätt box med en nyckel. Rätt benämning är alltså ”box”. Post till en mottagare som har box, adresseras med ”Box” samt boxens nummer.

Utan att veta, tror jag inte att det har funnits något centralt register över antalet boxar på respektive postanstalt. Det var nog upp till postmästaren på det postkontor som poststationen lydde under att se till att tillgången på boxar matchade efterfrågan, givetvis med hänsyn taget till ekonomiska förutsättningar.

”Fack” kan betyda två olika saker inom det postala. Kunder med mycket post, så mycket att det var motiverat med ett eget sorteringsfack vid ankomstsorteringen när man sorterade upp posten mellan de olika brevbäringsdistrikten, och som själva hämtade posten på postanstalten via utlastningen, hade adressen ”Fack” samt postanstaltens namn. Detta har väl mer eller mindre fallit ur bruk idag, och sådana kunder har ofta tilldelats eget postnummer istället.

Då kommer vi fram till posttransporter på järnväg. Det fanns tre olika varianter: Postkupé där personal medföljde och sorterade post under färd, fack med bevakning där en person (postanställd) medföljde för att lämna ut och ta emot post samt bevaka värdeposten, och fack utan bevakning som var obemannad. I det sistnämnda fallet fick inte värdepost transporteras. Fack i detta sammanhang har alltså inget att göra med arrangemangen på de olika postanstalterna.

Till sist: jag tittade i ”Tidtabeller för järnvägsposterna m. m.” från 1945. I den årgången kunde jag inte hitta att det står ”F” vid någon station, däremot förekommer markeringen ”ej F”. Det har inget med boxar eller fack att göra, utan betyder att postanstalten i fråga inte är förenad med järnvägsstationen. Postanstalten drevs alltså i dessa fall av Postverket självt.

Det var så jag minns det efter en snabb titt i "Tidtabeller för järnvägsposterna" för ett antal år sedan, dvs att endast frånvaron av fack angavs. Eftersom jag själv inte visste innebörden av detta är det intressant att få det klarlagt.
Inte en dag utan att man lär sig något nytt, jag tackar för detta!

Hej!

När vi nu har en postalt kunnig med oss i tråden…
(Tack för klarläggandet om boxar)

Där boxar fanns på jvgstn eller postkontor, var det enda sättet att distribuera post eller kombinerades det med brevbäring på del av orten? Kunde boxar och lantbrevbäring kombineras i mer glest befolkade trakter.

Minns med glädje hjälpsamheten mellan järnvägare och ”postisar” medan trafiken fortfarande förekom in på 80-talet.

Det här med brevbäring har ju dels varierat under åren, dels varit starkt beroende av bebyggelsens storlek runt stationen. Lantbrevbäring i stor skala inrättades på 1870-talet och framåt. Dessförinnan fick nog de flesta masa sig till poststationen för att hämta din post, antingen över disk eller via en box. Betänk att poststationer som var förenade med järnvägsstationer undantagslöst var små. I större samhällen etablerade Postverket postexpeditioner med egna anställda.

Ett sentida exempel ur högen: Vretakloster, längs med linjen Linköping-Vadstena. 1963 gick en lantbrevbäringslinje därifrån, men antalet hushåll runt post- och järnvägsstationen var så lågt att de fick hämta din post på stationen. Station, förresten. Vid nedläggningen fanns det inget sidospår där. Frågan är vilken service SJ upprätthöll där de sista åren, utöver det rent postala.

Jag har för övrigt läst någonstans att i järnvägens barndom var det rutin på vissa stationer att ”stinsen” kom ut och ringde i stationsklockan och därefter ropade upp namnen på de personer som hade post att hämta. Postvolymen var synnerligen blygsam på den tiden.

Vi bodde 1952-56 i Söderala utanför Söderhamn. Där fanns lantbrevbäring men det fanns också postboxar i stationshuset. Det var egentligen en hållplats, men det fanns alltså ett hus med personal, så folk sa station. Jag tror man kunde välja, för ett tag hade vi box, men den mesta tiden fick vi posten i en brevlåda vid vägen.