Vollsjö Station - med fråga (3 fotos)

[Niels Munch]

I roetransporterne fra Bergkvara på fastlandet til Mörbylånga på Öland spillede færgen "BETULA" en vis rolle, se: https://www.jernbanen.dk/forum2/index.php?id=37065 .

M.v.h.
Niels

[Olof W]

Det har skrivits en längre artikelserie i ÖSJ-bladet om betlastarna. Det fanns en uppsjö av olika modeller; dels med olika kapacitet; dels olika beroende på hur bondens vagn angjorde dem (parallellt eller tvärs spåret).
/Olof

Kan du sige, hvilke numre af bladet, det drejer sig om?

M.v.h.
Niels

Google säger nr 4 1996 men jag hade för mig att det var flera artiklar.
https://eber.se/wp-content/uploads/2020 ... 2002-1.pdf
M.v.h.
Olof

[JakobE]

Hur var det med bettransporter på järnväg inom Skåne där den de flesta bruken låg ? Jag fick för mig att det gick ner brant redan tidigt på 1950-talet och särskilt från orter som Gyllebo som ligger nära anläggningar såsom Gärsnäs och Köpingebro. Bönderna körde helt enkelt direkt till anläggningen i och med att jordbruket motoriserades. Från Gyllebo till Gärsnäs är det ju bara några kilometer så det känns ju rimligt att köra direkt dit och slippa omlastning om man kan.

Det var ju snabba ryck från skörd till att man skulle få ut saften. Den sjunker snabbt efter skörd och mycket möda läggs på att snabba på transporterna och bruken kör ju dygnet runt under betkampanjerna

[z750asn]

Det var ju snabba ryck från skörd till att man skulle få ut saften. Den sjunker snabbt efter skörd och mycket möda läggs på att snabba på transporterna och bruken kör ju dygnet runt under betkampanjerna

Var du har fått detta ifrån vet jag inte. När jag jobbade på lantbruk i början av 80-talet och även på sockerbruket i Mörbylånga i mitten av 80-talet så inkom betorna från fälten genom en utarbetat plan vid olika dagar.
Varje gårds hade vissa leveransdagar.
Betorna tog upp och förvarades i högar ute på åkrarna tills dess att det var dags för leverans.
Betkampanjen sträckte sig ofta från andra halvan av sept till mitten av dec.

[Olof W]

Det var ju snabba ryck från skörd till att man skulle få ut saften. Den sjunker snabbt efter skörd och mycket möda läggs på att snabba på transporterna och bruken kör ju dygnet runt under betkampanjerna

Var du har fått detta ifrån vet jag inte. När jag jobbade på lantbruk i början av 80-talet och även på sockerbruket i Mörbylånga i mitten av 80-talet så inkom betorna från fälten genom en utarbetat plan vid olika dagar.
Varje gårds hade vissa leveransdagar.
Betorna tog upp och förvarades i högar ute på åkrarna tills dess att det var dags för leverans.
Betkampanjen sträckte sig ofta från andra halvan av sept till mitten av dec.

Och numera sträcker sig kampanjen till efter nyår. Bettransporter på julafton är något man ser om man är ute på vägarna. En anledning till att man kan producera lika mycket med färre sockerbruk är att kampanjen är längre.

Men jag har också sett uppgifter om att det var bråttom och förklaringen torde ligga i över tid förändrade odlingsmetoder och utsäde.

[JakobE]

Var du har fått detta ifrån vet jag inte.

Jag fick en privat visning på Örtofta sockerbruk för sådär 15 år sedan och de berättade om hetsen under betkampanjen och hur man kör dygnet runt, inte bara i fabriken utan med transporter och i mottagningen i betor. Åren har gått, men som jag minns de sa de att vid normaltemperatur förlorar en skördad beta 1-2% av sitt sockerinnehåll per dygn (biokemisk nedbrytning av sockermolekylerna då betorna exponeras för luftens syre) så man är väldigt mån om att snabbt snitsla upp dem och få ut råsaften. Kör man fram 250 tusen ton socker per år som man gör i Örtofta så inser man snabbt vad några förlorade dagar innebär i förlorat socker.

I praktiken är det kanske inte fullt så farligt, men det var vad jag hörde där och det låter ju rimligt. Jag har även för mig att jag läst att de långa ledtiderna på järnvägen var en av flera argument som talade för total övergång till landsvägstransport direkt till bruken/saftstationerna. Att betorna låg och bröts ner på stationer och rangerbangårdar var inte bra alls.

Om detta är fel vore det ju intressant att veta hur det ligger till egentligen. I det här sammanhanget tycker jag det är intressant som en väldigt komplicerad logistikövning. Att köra detta på järnväg och få in allt i rätt tid från småbönder på små stationer (som Gyllebo) och koordinera allt måste ju ha varit en mastodontuppgift. Säkert klart komplicerat idag också, men man har ju lite vassare hjälpmedel idag.

[z750asn]

Var du har fått detta ifrån vet jag inte.

Jag fick en privat visning på Örtofta sockerbruk för sådär 15 år sedan och de berättade om hetsen under betkampanjen och hur man kör dygnet runt, inte bara i fabriken utan med transporter och i mottagningen i betor. Åren har gått, men som jag minns de sa de att vid normaltemperatur förlorar en skördad beta 1-2% av sitt sockerinnehåll per dygn (biokemisk nedbrytning av sockermolekylerna då betorna exponeras för luftens syre) så man är väldigt mån om att snabbt snitsla upp dem och få ut råsaften. Kör man fram 250 tusen ton socker per år som man gör i Örtofta så inser man snabbt vad några förlorade dagar innebär i förlorat socker.

I praktiken är det kanske inte fullt så farligt, men det var vad jag hörde där och det låter ju rimligt. Jag har även för mig att jag läst att de långa ledtiderna på järnvägen var en av flera argument som talade för total övergång till landsvägstransport direkt till bruken/saftstationerna. Att betorna låg och bröts ner på stationer och rangerbangårdar var inte bra alls.

Om detta är fel vore det ju intressant att veta hur det ligger till egentligen. I det här sammanhanget tycker jag det är intressant som en väldigt komplicerad logistikövning. Att köra detta på järnväg och få in allt i rätt tid från småbönder på små stationer (som Gyllebo) och koordinera allt måste ju ha varit en mastodontuppgift. Säkert klart komplicerat idag också, men man har ju lite vassare hjälpmedel idag.

Sockerbetan ökar i socker inlagring om den får fortfarande vara kvar i marken så länge som möjligt. Inlagringen av socker pågår fram i oktober månad. Men finns det risk för frost så måste man ta upp dem.

Vid lagring i väntan på leverans till sockerbruket så är lagringstemperaturern viktig, bäst är om temperaturer är 2-3 grader plus. Högre temperatur kan gör att sockerinnehållet minskar. Vid risk för frost måste man täcka med frostskyddande material, plast, halm exempelvis.

Att man gått ifrån järnvägstransporter förstår jag också som du säger ska det lastas om ett par gånger innan det når sockerbruket.
Med lastbil hämtas det direkt vid åkern och körs direkt till sockerbruket.

[Anders.k.]

Den här tabellen säger allt tycker jag .

https://betodlarna.se/om-oss/

När man slutade använda järnvägen i mitten av 50-talet och framåt störtdök ju antalet odlare .
Dom små slogs ut som inte hade råd att köpa en traktor för att köra betorna direkt till bruket.

Så det är intressant att man lyckats håll uppe produktionen i ton betor på mindre än hälften av jordbruksmarken mot då .

M.V.H Anders.k.

[johanmmolin]

Tack för info, Anders och Jonny!

[Sven-Olof Johansson]

Statens Järnvägar, SJ E 902 på Vollsjö Station 16.06.1967. Foto: Åke Grönberg, digitaltmuseum.se - ID: JvmKBDB13580:01 (CC pdm).

Den här bilden är tagen i samband med inspelningen av
Frtiof Nilsson Piratens bok "Bombi Bitt och jag". Fotograf verkar vara skådespelaren Åke Grönberg som spelade Jöns Pumpare i den.