Granis skrev: ↑14 mar 2025, 09:02
Ska bli intressant att följa detta. Tiderna då ånglok ställdes upp året runt under bar himmel ska väl vara över nu? I varje fall ”mer unika” sådana, och inte litt B och E2. Utom i Södertälje då. Eller kan man ta in loken på Torekällsberget under tak på vintrarna?
Intressant -och trevligt- att det verkar finnas intresse hos NBVJ. Detta trots att de redan har det liknande loket L23 1714/ SWB 40. Som inte är renoverat. Och ett antal ånglok till.
Detta är väl en typ av lok som passar bäst på en ”ren museibana”, och inte hos en utfärdsförening? Men då kommer vi till frågan: Spelar (ång)lokstypen nån roll? För besökare, såväl ”vanliga resenärer” som tillresta ”tågn*rdar” då? Och hos antikvariska myndigheter, ev sponsorer m fl? Frågeställningar som var uppe på förra helgens ”branschmöte” på Sjöhistoriska (!) I Stockholm.
Om man klarar av att underhålla och köra ånglok, ger det inte ”mer för pengarna” att satsa på de B och E2-lok man i många fall redan har? Som då i de flesta fall erfordrar mindre jobb att (fortsätta) hålla i gång. Och som ju ”både ryker och kan köra”.
Hur får man fram ”extraresurserna” att motivera och totalrenovera ett ”udda” ånglok? Genom att kunniga entusiaster söker sig till aktuell bana och förening för att jobba med just
det loket? Eller genom att myndigheter och sponsorer ”lättar på sina plånböcker” av samma orsak? Och vad får man offra om man trots allt, framförallt ”enbart själva”, satsar på ett dylikt projekt?
Eller ska man ställa loket under en ordentlig presenning, eller ännu hellre inplastning, inomhus med torrluftning och överlåta alla dessa frågeställningar till framtida generationer? I en tid då alla B och E2-lok ändå är totalslut och därmed inte lättare att jobba med?
Nåja. Skrotning av L16-loket är det väl ingen som tror på. Hoppas jag verkligen!
/ L G
Nej tiden är inte förbi. Många bevarade ånglok (hos normalspåriga järnvägsmuseiföreningar) står alltjämt ute med i bästa fall en presenning och ett tak skydd. Södertälje är ett friluftsmuseum och de senaste åren har det ångloksförsäljningar från museiföreningar uteslutande sålts till privatpersoner, företag och muséer utanför järnvägsmuseiföreningarna. Nästan alla står utomhus och i bästa fall med ett takskydd
Denna fråga (satsa att upprusta det lok som snabbast kan driftsättas eller lok med mer museivärde) har kommit upp med jämna mellanrum de senaste 50 åren och är Omöjligt med generella svar. Kortsiktigt kan sägas bra att prioritera lok som fordrar mindre arbete och ekonomi för upprustning / revision. På lång sikt beror bl.a. på föreningens / banans målsättning. Kommer det att finnas några ångtåg överhuvudtaget på Trafikverkets spår om 20 år? Hur många föreningar (som har målet att köra på trafikverkets spår kommer att överleva på längre sikt). Hur ska dessa föreningar prioritera sin verksamhet och underhåll?
Men heder åt t.ex SkJ som gjort ett mycket genomgripande jobb på S1 1914 och NBVJ:s driftsättning av t.ex. S10 1726.
Men både SkJ och NBVJ har en uppsjö av egna lok i den egna revisionskön. Om L16 1644 visar sig i grunden ha gott skick utan komplicerade skador / förslitningar skulle loket fylla sin funktion på båda banorna. Det yttre skicket efter många års utomhus uppställning i Alvesta och Klippan torde vara ganska ovidkommande.
Redan nu är det många bevarade ånglok av standardtyperna som använts och kostar lika mkt / kräver lika mycket arbete för en genomgripande revision av fyrboxar, panna, takstag m.m, vilket kan gynna upprustning av mer intressanta loktyper. Men det finns fortfarande ett fåtal f.d beredskapslok som inte blivit driftsatta och sannolikt kan driftsättas med enkla medel
Jag tror framtiden för användning av normalspårsångloken är att Sveriges två museibanor överlever och utvecklas och att kompetensen vidmakthålls utvecklas genom djupgående revisioner (exempel S1 1914 i Brösarp). En museibana med regelbunden trafik torde ha lättare att erhålla ekonomiska medel från Riksantikvarieämbetet och donationer i form av t.ex. arv.
Många järnvägsintresserade (finns gott om äldre personer) kan t.ex. upprätta arv där museibanor eller föreningar kan stå som mottagare utöver nära och kära.
Hur Järnvägsmuseets kommer att prioritera trafik med ånglok får väl visa sig. Sannolikt mer korta resor vid speciella tillfällen. Tiden är förbi med stora researrangemang och långväga ångloksresor.
Andra föreningar som t.ex. NJ tycks ha en stor proffsighet på regelverk / resor och har dessutom flera körklara ånglok som förhoppningsvis kan användas någon gång / år som komplement till övriga reseutbudet.
Tjf (smalspår) är också lovande med genomgripande revision (både själva och inköpta tjänster) av f.d ångloket SÖJ 6.
Därutöver smalspåriga museibanor som vidmakthåller och utvecklar egen kompetens samt finner samarbete med privata företag i mycket genomgripande upprustningar (heder åt SRJmf, AGJ, SklJ, Gotland, OBJ, ÖslJ, JTJ).
Nåja. Skrotning av L16-loket är det väl ingen som tror på. Hoppas jag verkligen!
Är tyvärr inte lika säker på detta (hoppas du får rätt). Vid flera försäljningar av mer ovanliga ånglok från föreningar har det varit 0 intresse från andra järnvägsmuseiföreningar. Men marknaden utanför föreningsvärlden torde vara större t.ex. privatpersoner, företag och privata museer.