Järnvägshistoriskt forum

Utomlands,, ex vis i Schweiz, kördes elloken med föraren ståendes. Först i slutet av 1950-talet ändrades hos SBB lok och manövervagnar så att föraren kunde sitta.
I Tyskland hade många ellok en stor vev som genom kardanaxlar var förbunden med ett "Schaltwerk". Då är det förståeligt att det var enklare att stå och köra.
Återstår frågan hur det var med ångloken, när infördes möjlighet att sitta för föraren under färden?

I Sverige har väl föraren alltid haft en pall att sitta på?

Åtminstone i Storbritannien så fanns någon form av stol för både förare och eldare i normalspåriga lok från slutet av 1800-talet, ofta i form av en nedfällbar sits men ibland även i form av locket på en låda. Det var Sir Nigel Gresley på LNER som först tog frågan på allvar och införde bekväma stolar för lokpersonalen på de lok han konstruerade. Hans exempel följdes på LMS och Southern Railway.

Med det skrivet, många förare och eldare föredrog att stå, och även nu så är de många brittiska förare som föredrar att köra stående för hela eller delar av sina arbetspass.