Är det kommunen som äger spåret?
Såvitt mig är bekant äger kommunen
all infrastruktur. Här kan väl nån insatt i WFJs styrelse klargöra vilka detaljer, åtaganden för parter mm, som gällt genom åren. Under andra avtal då. Men arrangemanget är ju vanligt för museibanor, helt eller delvs, då SJ ”på sin tid” inte ville/ kunde sälja något sådant (direkt) till en förening varpå kommunen gick in. Och sedan kunde vidareförsälja delar av den till en förening. Som t ex Uppsala kommun gjorde med två (sedan fyra) stationshus längs banan Uppsala- Faringe. Men själva spåret äger fortfarande kommunen, dock med ett arrendeavtal med föreningen (SRJmf).
Lite underligt att man inte sett till att förnya avtalet med kommunen i tid, om det nu inte är kommunen som motsatt sig ett förnyande av någon anledning.
Förhandlingar har pågått en tid där man, återigen enligt min insikt och bedömning, tidvis från WFJs sida bedömt att ett avtal var (är?) nära. Men här handlar det ju om ”allt”, från spår till fastigheter. Där allt från användningsområden/ krav till hyresnivåer och andra sådana villkor ska klaras ut. Då är det lätt att tuvan kan om inte stjälpa så förhala hela lasten. Men besked kommer väl från föreningen (WFJ) vad det lider.
——-
En mer allmän sak jag berört på detta forum tidigare är ju detta med dressincykling. Traditionella museibanor har väl i flera fall ansett detta som en bra temporär lösning i väntan på återupptagen tågtrafik, helt eller delvis (på hela banan eller delar av den). Denna ger då bra inkomster till förhållandevis små insatser och med små och låga krav från tillsynsmyndigheter.
De ”ackumulerade effekter” som kan drabba tågtrafiken kanske på sikt även slutar (?) i dressintrafiken: Först kör man tåg med ånglok, men det tar mycket resurser. Då kör man med ett driftsklart diesellok i stället (”tills ångloket är klart”). Men med tiden börjar dieselloket också kräva allt större resurser -av allt färre sådana- att underhålla, varför man till slut inte kan köra med detta heller... Så: Entré cykeldressiner…
Visst; ”mycket (?) för pengarna”, men järnvägsdriften kommer ofta i praktiken allt längre bort. Kanske för att kunniga aktiva söker sig till andra föreningar och banor som fortfarande bedriver tågtrafik. Tillkommer gör nog nya aktiva, men dom kanske fokuserar just på dressintrafiken? Och kanske inte alltid förstår sig på tågtrafik, om inte annat som något mer eller mindre hypotetiskt slutmål? ”Det fungerar ju bra med cykeldressinerna”.
Detta gäller inte specifikt WFJ, utan alla ”som kämpar i motvind” mot omgivningen och med allt färre resurser i dessa sammanhang. Och beträffande cykeldressintrafik för allmänheten: Infrastrukturägaren kan ju ställa krav där. På underhåll, kompetenser, säkerhet och annat. Även om föreningen (infrastrukturförvaltaren) har infrastrukturtillstånd från TS.
Så vad händer om ”någon” börjar ställa krav på sådan trafik, med eller utan TS-tillstånd: Inte bara på såna saker som cykelhjälm, flaggning även vid små ägovägar och ålderskrav kanske. Utan i ”yttersta läget” nån form av formell utbildning och läkartillstånd innan man får trampa i väg ö h t!? Men man kanske inte ska väcka björnar som sover…?
/ L G