Järnvägshistoriskt forum

Sedan senaste nyår har det varit oklart när vi kommer att åter se järnvägsmuseets lok och vagnar i trafik och hur trafikeringen kommer att ordnas. Nu vet vi mera (och jag får skriva om sådant som jag har känt till redan under en längre tid).

Kortfattat avstod VR från samtliga museifordon i slutet av 2024 i enlighet med ägarens (statens) direktiv och överlät ett stort antal av dem till stiftelsen Finlands Järnvägsmuseum som upprätthåller museet i Hyvinge. I motsats till Sverige är museet således en privaträttslig organisation. Stiftelsen saknar tyvärr förutsättningarna att vare sig utgöra järnvägsoperatör eller underhållsenhet för fordonen, vilket krävs för att de ska kunna löpa på statens bannät.

Situationen har nu lösts således att ArcticRail Oy (EIN FI/31/0025/0001) som är en certifierad underhållsenhet (ECM), övertar underhållet av merparten av museets trafikfordon. Trafikeringen sköts helt på ideella grunder av museiföreningar. Det är en rätt intressant utveckling att staten i sin helhet överlåter ansvaret för samhällsfunktionen historiska tåg i privata händer.

Under lördagen 27/9 2025 körde järnvägsoperatören Sinisten vaunujen ystävät ry (EIN FI1020220208) de första tågen med stiftelsens dragfordon och sina egna vagnar mellan Hyvinge och Helsingfors. Sammansättningen var Hv1 + Ei + Ein + Rk + Ein + Fo (138 m). Här följer en bildkavalkad från evenemanget.

Loket som togs i bruk är Hv1 N:o 555 (Tammerfors Linne- och Jernmanufaktur A.B., mekaniska verkstaden, N:o 246/1915), även kallat Prinsessan. Maskinen fungerade felfritt under dagen.

Maskinen provkördes mellan Hyvinge och Rajamäki under fredagen 26/9. Som vi ser på bilden från järnvägsverkstaden i Hyvinge har ArcticRail riktigt stiliga Dr16-diesellok i sin flotta. Här vilar maskinen vid verkstaden. Bakom portarna skymtar en mäktig maskin vars framfart vi förhoppningsvis får beundra under 2026. Mer om detta i framtiden när det är dags. Här ser vi ett av morgonens morgonens snälltåg i full fart passera Dickursby på väg mot Helsingfors. Tegelbygganden är Dickursby gamla stationshus. Ånglok är törstiga. Borgåbanans museiförening hjälpte till med vattentagningen vid gamla depån i Fredriksberg. Bakom portarna skymtas föreningens spårmätmotorvagn (P&T 2003). Ånglok väcker intresse både hos små och stora människor. Det var första gången sedan 1961 som maskinen var i Helsingfors. Växlarna för järnvägsmuseets anslutande sidospår är låsta med K-nyckel som frigörs ur ett magnetlås vid växling. Det krävs en hel del våld att lägga om en klotväxel med långa tungor och som dessutom har dubbla tungkontrollkontakter och hjälpomläggningsdon (ty. Federwippe). Om man bortser från de moderna husen och kontaktledningen i bakgrunden kan man drömma sig tillbaka till 1950-talet vid järnvägsmuseet. Måndagen 22/6 2026 planeras ett jättelikt evenemang vid lokmuseet i Toijala med fyra-fem ånglok med anledning av Åbo- och Tammerforsbanornas 150-årsjubileum. Jag rekommenderar att skriva in detta i kalendern redan nu.

Kortfattat avstod VR från samtliga museifordon i slutet av 2024 i enlighet med ägarens (statens) direktiv och överlät ett stort antal av dem till stiftelsen Finlands Järnvägsmuseum som upprätthåller museet i Hyvinge

Finns det nån bakomliggande princip över vilka fordon som inte överläts till stiftelsen (som väl ändå övertog museet)? Om de inte var och inte heller ämnade bli trafikfordon (för gamla/ för musealt värdefulla el dyl) hade det väl varit desto större anledning för stiftelsen att ha dessa (kvar?) statiskt uppställda på museet? Och finns det månne smalspåriga fordon som överlåtits till museibanor för att dessa helt enkelt bedöms kunna ta hand om och visa upp dom bättre (i drift?)? Ungefär som Sveriges Järnvägsmuseum som överlåtit/ deponerat i varje fall 891 och 600 mm fordon till sådana museibanor.

/ L G

Museet har drivits av stiftelsen i över 50 år. Där har ingen större förändring skett. Förändringen gällde uttryckligen fordonssamlingen som till en överväldigande del, inklusive rena museiföremål såsom de ryska kejserliga vagnarna, var i VR:s ägo till helt nyligen. En stor del av fordonssamlingen var spridd runtom landet som deposition hos många museiföreningar. Föreningarna hade möjlighet att lösa in fordonen på synnerligen förmånliga villkor, vilket även gjordes. I överlåtelsen till stiftelsen ingick även andra föremål än fordon som av historiska skäl hade blivit kvar i VR:s ägo.

Med tanke på hur på den finländska lagstiftningen reglerar ansvar i spårtrafik är det självklart att VR blev tvunget att avstå från fordonen med tanke på att staten har för avsikt att sälja en stor del av sitt innehav i koncernen och de kommande aktieägarna knappast är intresserade av oöverblickbara ansvar.

Mig veterligen ingår inga smalspåriga fordon i samlingen med undantag av ett litet ånglok som har ingått i basutställningen under decennier. Situationen i Finland ser ju i detta avseende fullkomligt annorlunda ut jämfört med Sverige. Den största samlingen smalspårsfordon finns hos Museijärnvägsföreningen, således Jockisbanan. Även där har deponerade fordon vars äganderätt har blivit kvar hos de nedlagda järnvägarnas intressenter överlåtits till föreningen i modern tid, i vissa fall över 60 år efter nedläggningen. Överlåtelserna förenklar ansvarsfördelningen på ett avgörande sätt.

Bonusbild: På väg till Hyvinge i strålande solsken gjorde tåget bl.a. uppehåll i Jokela.

Tack för att du informerar om vårt grannlands vackra ånglok och museiverksamhet.

Frågor:
1 Stiftelsens ekonomiska muskler? Erhåller t.ex. stiftelsen någon statlig ersättning eller från VR då det blir ett rejält utökat ansvar för både stillastående lok och dom lok man behöver köpa in drift och underhåll från utomstående parter?
Eller får vi förvänta oss ett utökat museum i Hyvinge med stillastående lok och i princip inga ångtågskörningar på normalspåret?
2 Vilka står bakom stiftelsen idag? Privatpersoner, företag eller kommuner? Hyvinge kommun?
3 Vilka ånglok ingår / ingår inte i överenskommelsen att föra över till stiftelsen. Alla lok som använts i museitrafik på senare år?, loken i Haapamäki?, Rihimäki? Loken i Toijala järnvägsmuseum? Enstaka uppställda ånglok som monument intill stationer eller andra platser? , lok som använts på senare år i trafik till Borgå.
4 Påverkar beslutet ev. framtida ångtågstrafik till Borgå?
5 Blir arrangemanget i Toijala det viktigaste under 2026 om man vill se finska ånglok i trafik? Skulle önska att SJK rese avdelning överväger ett researrangemang att ta sig dit/ hem? Rälsbussresan från Åbo får ett par år sedan gick ju väldigt smidigt

Museistiftelsens ekonomiska muskler är tämligen svaga och läget har inte blivit bättre av den nuvarande regeringens kulturfientliga politik som har beskurit den lagstadgade museifinansieringen, vilket även drabbar järnvägsmuseets verksamhet. VR kapitaliserade en understödsstiftelse med 5 M€ och har därefter dragit sig helt undan finansieringen av museet. Understödsstiftelsens uppgift är att finansiera museistiftelsen genom av utdelning av den vinst som det investerade kapitalet genererar. På årsnivå blir detta ungefär 250 k€ i ett normalt ekonomiskt läge, vilket inte räcker långt. Museistiftelsens huvudsakliga intressent är i dagsläget Hyvinge stad, men en stiftelse är ju självständig, åtminstone så länge pengarna räcker.

Järnvägsmuseet valde ut 80 fordon som man ansåg att ska ingå i den nationella samlingen av de 180 fordon som VR avstod ifrån. Återstoden har övertagits av museiföreningar och andra intressenter. Fordonen finns på många orter. De är skäl att förstå att VR har sålt fordon till museiföreningar under en lång tid och att enbart en mindre del av museifordonen utanför järnvägsmuseet har varit ägda av VR. Frågor gällande specifika fordon eller typer såsom ånglok kan jag inte svara på. Såvitt jag kan se har det hela ingen eller obetydlig inverkan på en eventuell kommande trafikering av borgåbanan med loktåg eftersom borgåbaneföreningen i första hand siktar på att få banan trafikabel med rälsbussar varefter loktågen kommer i andra hand om ekonomin tillåter eftersom de ställer betydligt högre krav på banans skick.

Arrangemanget i Toijala torde bli 2026 års stora evenemang på den historiska järnvägsfronten i Finland. Alla gäster, inklusive SJK, kommer givetvis att vara välkomna. Högst förmodligen kommer vi att kunna erbjuda byte från båt till ångtåg i Åbo hamn, troligen för sista gången vid den nuvarande hamnstationen som försvinner om ett par år. Personaltillgången kommer att bli en stor utmaning. Enbart att få till behöriga stallvakter, eldare och förare för 4-5 ånglok samtidigt förutsätter ett stort arbete. Vi får se hur det blir.

I bilden Prinsessan i Hyvinge hemkommen från provkörningen till Rajamäki fr 26/9 2025 och på väg till verkstaden.