Järnvägshistoriskt forum

Så har Trafikverket lämnat besked om hur mycket man vill ”sponsra” museitågstrafiken med ERTMS på sina spår. SMTM (dvs fd. Sveriges Järnvägsmuseum) blir de som kommer få ta del av sponsringen
Museiföreningarna som trafikerar TrVs spåranläggningar är oroliga då de optiska signalsystemet kommer avveklas (fast osvuret är bäst – erfarenheter från Finland har visat att man kan behålla både gamla och nya system parallellt och i synnerhet i dessa tider, då ett grannland stör ut det radioburna finska ERTMS-systemet).

JHRF, som efter en begäran från förre SJ GD:n Stig Larsson (ej den nu avlidne deckarförfattaren), enbart organiserar föreningar som arrangerar trafik på TrVs spåranläggningen agerar nu i frågan. Det är bra!

Jag har dock ingen aning om hur deras skrivelser och argumentering ser ut. Dock finns ett litet gläntande på argumentationsdraperiet; man föreslår att TrV ska äga ERTMS utrustningen och hyra ut den till både JHRF-föreningar och SMTM.
Bra idé.

I mitt huvud kommer det upp en del frågor:
1) SMTM-chefen Robert Sjö påpekar i en ledare i tidskriften Sidospår att kravet (från gissningsvis inte bara TrV utan också ett eller flera regeringsdepartement) är att fordonen ska ägas av staten. Sålunda måste JHRF jobba för att detta krav slopas. Jag tror inte det räcker med att man framför det i en skrivelse till vad det nu vara må, utan det måste till en hel del lobbyarbeten både på regeringsnivå, riksdagsutskottsnivå och hos TrV. Det innefattar inte bara skrivelser skickade via mail/snigelpost utan också uppvaktningar (fysiska på plats eller via Teams/Zoom), seminarier/webinarier med temat ”Ideellt ägda museitågs framtid på statens spåranläggningar”, inbjudningar till studiebesök, etc.

2) Hur mycket vikt lägger man i sina skrivelser på att utflyktstågen inte bara är till för entusiaster? Exempelvis redovisa hur stor del av resenärerna som egentligen inte är tågmuppar utan helt vanliga dag- och veckoslutsturister som vill ha en upplevelse.

3) Hur mycket framhåller man samhällsnyttan med museitågen i form av besöksnäring, miljöpåverkan, folkbildning, historiskt kulturarv, meningsfull fritidssysselsättning för både ungdomar, medelålders och pensionärer, etc.?

4) Att peka på hur stor andel som de ideella föreningarna har i form av km på TrV-spår räcker inte, så länge man inte också redovisar hur mycket allmännytta dessa museitåg utgör.

Johan Vinberg

1) Är kravet i sig något som SMTM själva föreslagit? Vad skulle TrV ha för motiv eller anledning att ställa ett sådant krav på just veteranfordonsbidragen?

Jag har också läst "stöd till investeringar i ombordutrustning för ERTMs" (redovisning av regeringsuppdrag).

Såhär beskriver utredningen under 4.3 Museitrafik
"Museitrafiken drivs av järnvägsmuseet i Gävle alternativt genom de föreningar runt om i landet som ingår i intresseföreningarna SMoK (Svenska Motorvagnsklubben) och JHRF (Järnvägshistoriska Riksförbundet). Musietrafiken karaktäriseras av att det är trafik som i första hand bedrivs på grund av sitt kulturhistoriska intresse eller sitt turistvärde.
Övergången till ERTMS innebär att vissa av de fordon som bedriver museitrafik kommer behöva ombordutrustning för ERTMS för att kunna trafikera sträckor som byggts om till ERTMS. I övrigt finns inga påtagliga fördelar utan det är främst en kostnad för att kunna trafikera som dessutom vida överstiger såväl fordonets ekonomiska värde som föreningarnas ekonomiska ställning.
Ett begränsat eller uteblivet statligt stöd riskerar att tränga undan denna trafik från bandelar där ERTMS är installerat och därmed att den kulturhistoriska trafiken minskar över tid och kan komma att upphöra på delar av järnvägsnätet där trafiken idag bedrivs.
Förslag om stödnivå bedöms med ledning därav ändamålsenlig att sätta till maximal stödnivå om 100 procent. I syfte att begränsa risken för staten givet de begränsade ekonomiska förutsättningarna och resurserna hos föreningarna och samtidigt säkra en prioritering av och bedömd kulturhistorisk relevans i fordonen som söks stöd för så bör endast Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM), i egenskap av fordonsägare, kunna söka stöd för museifordon.10
Dock bör omfattningen begränsas till upp till sju (7) stycken fordon och endast direkta kostnader. Samma beloppsgränser per fordon ska dock gälla även för museifordon som för övriga fordon som kan få stöd."

Det som är positivt är förslaget att SMTM får bidrag för att utrusta 7 lok för ERTMS.
Men det innebär även en omöjlighet för föreningar att själva bekosta och installera ERTS utrustning. Då många banor ej kommer att anpassas till ERTMS torde om jag förstått rätt föreningar med fordon bli hänvisade till banor som ej blir ERTMS anpassade (ganska många)?
För de mer professionella föreningarna och som väl uppfyller villkoren för trafiktillstånd samt förutom egna fordon ibland hyrt in lok från privata operatörer (tänker bl.a på NJ, SmoK och FSVJ) blir det svårt pga. omfattande och långväga trafik med museitåg och ofta på linjer som i första skedet blir ERTMS anpassade.
Utredningen påpekar även att även om museifordon får bidrag till hela utrustningen så saknas kompetens (och ekonomi?) till installation.
Arbetsfordon föreslås ej omfattas av bidraget så om dispens ges till dessa fordon torde möjligen museifordon hos föreningar kunna ges dispens? Eller?
M.a.o kvarstår många frågetecken till finansieringen även till privata operatörer som ibland är fordonsägare och ibland inte. Även bolag som enbart hyr ut lok till privata operatörer.
Något generellt krav på att fordonen ska tillhöra staten hos dessa kan jag inte finna.
Ett annat frågetecken är hur / om Järnvägsmuseet framöver och i framtiden kommer att genomföra större researrangemang. Antalet körbara ånglok tenderar att bli färre och avställs efter behov större krävande upprustningar. Kommer endast resorna Gävle södra - Fordonshallen samt Gävle-Furuvik att bli kvar och prioriterade? Skulle det vara omöjligt att Järnvägsmuseet ges i uppdrag att samarbete med de mest professionella föreningarna för fordon som beviljas bidrag till ERTMS?
Frågan är också om det är tekniskt möjligt att utrusta ett ånglok med ERTMS? Idag finns iaf ett körbart ånglok utrustat med ATC.
Men det är klokt att JHRF nu agerar för föreningar som bedriver trafik på Trafikverkets spår. Arbetet sker säkert i det tysta. Johans tankegångar är som vanligt kloka att t.ex. vässa argumentationen för samhällsnyttan.
Om man ser på ovan nämnda föreningars resor står det klart att resorna i nutid vänder sig till en helt annan (bredare) publik (och samhällsnytta) än de tidigare utfärderna som ofta var för järnvägsintresserade.

För de mer professionella föreningarna och som väl uppfyller villkoren för trafiktillstånd samt förutom egna fordon ibland hyrt in lok från privata operatörer (tänker bl.a på NJ, SmoK och FSVJ) blir det svårt pga. omfattande och långväga trafik med museitåg och ofta på linjer som i första skedet blir ERTMS anpassade

Fast det blir väl dom som i sammanhanget får minst problem? Alltså dom som kan hyra in moderna (typ) lok från kommersiella operatörer/ uthyrare som då har erforderlig utrustning? Då blir det väl mer en ekonomisk fråga. Som kan bli nog så knepig i längden, kan jag tänka mig.

Större problem blir det ju för dom utfärdsföreningar som är ”mer strikt museala” eller så, och då inte minst de som vill köra med ånglok. Eller gamla rälsbussar (SMoK och mfÖSJ t ex). Då handlar det nog inte bara om ekonomi (för installation och drift) utan även att hitta tekniska lösningar. Som tär ytterligare på ekonomin.

Blir det då så enligt detta upplägg att Jvm/ (idag) SMTM åläggs att ordna en lokpark, likt SSRT, rätt utrustad vilken till självkostnadspris kan ställas till föreningarnas förfogande? Jvm hanterar ju idag Trafikverkets fordon exempelvis.


/ L G

Conny Sernfalk skrev: 22 dec 2025, 03:14

(1) Förslag om stödnivå bedöms med ledning därav ändamålsenlig att sätta till maximal stödnivå om 100 procent. I syfte att begränsa risken för staten givet de begränsade ekonomiska förutsättningarna och resurserna hos föreningarna och samtidigt säkra en prioritering av och bedömd kulturhistorisk relevans i fordonen som söks stöd för så bör endast Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM), i egenskap av fordonsägare, kunna söka stöd för museifordon.


(2) Dock bör omfattningen begränsas till upp till sju (7) stycken fordon och endast direkta kostnader. Samma beloppsgränser per fordon ska dock gälla även för museifordon som för övriga fordon som kan få stöd."

(3) Då många banor ej kommer att anpassas till ERTMS torde om jag förstått rätt föreningar med fordon bli hänvisade till banor som ej blir ERTMS anpassade (ganska många)?


(4) Utredningen påpekar även att även om museifordon får bidrag till hela utrustningen så saknas kompetens (och ekonomi?) till installation.

(5) Arbetsfordon föreslås ej omfattas av bidraget så om dispens ges till dessa fordon torde möjligen museifordon hos föreningar kunna ges dispens? Eller?

(6) Skulle det vara omöjligt att Järnvägsmuseet ges i uppdrag att samarbete med de mest professionella föreningarna för fordon som beviljas bidrag till ERTMS?

(7) Frågan är också om det är tekniskt möjligt att utrusta ett ånglok med ERTMS? Idag finns iaf ett körbart ånglok utrustat med ATC.

(1) Vad innebär egentligen "risken för staten"? Att man ger pengar till ett lok ägt av en förening som sedan inte orkar upprätthålla sin verksamhet och så har man slösat bort en ERTMS-utrustning på ett lok som går till skrot/avställning? Är investeringen så värst mycket tryggare hos SMTM som också roterar sina fordon ganska kraftfullt och oförutsägbart, i alla fall för den utomstående?

(2) Att jämföra med de 27 (var det väl) museala drivfordon som Danmark ger bidrag till. Snål-Sverige!

(3) Vi vet inte mer om ERTMS-utbyggnaden än vad planen fram till 2040 säger. Vi vet inte hur utbyggnaden därefter kommer att fortskrida. Det är inte särskilt troligt att ATC kommer att vidmakthållas som ett sekundärbanealternativ bortom 2040.

(4) Kostnaden för själva utrustningen är ingenting jämfört med installationskostnaden och typgodkännandeprocessen med first in class och andra dåligheter. Det är inte kompetens utan certifiering för installation som lägger första hindren i den frågan. Att installera ATC är "ingenting" jämfört med byråkratin och tillverkarkraven samt därmed förknippade kostnader som omger ERTMS/ETCS.

(5) nej det finns inga dispenser i sikte. Idag är det möjligt att ansöka om dispens för att växla på ERTMS-utrustad driftplats. Det är allt.

(6) vad är en mest professionell förening? Konstaterade man inte i (1) ovan att det inte finns några proffsiga/pålitliga aktörer utom SMTM?

(7) Jadå, det handlar bara om att säkra strömförsörjning och att placera ut de apparater som utrustningen består av.

Granis skrev: 22 dec 2025, 07:47

Fast det blir väl dom som i sammanhanget får minst problem? Alltså dom som kan hyra in moderna (typ) lok från kommersiella operatörer/ uthyrare som då har erforderlig utrustning? Då blir det väl mer en ekonomisk fråga. Som kan bli nog så knepig i längden, kan jag tänka mig.

Större problem blir det ju för dom utfärdsföreningar som är ”mer strikt museala” eller så, och då inte minst de som vill köra med ånglok. Eller gamla rälsbussar (SMoK och mfÖSJ t ex). Då handlar det nog inte bara om ekonomi (för installation och drift) utan även att hitta tekniska lösningar. Som tär ytterligare på ekonomin.

Blir det då så enligt detta upplägg att Jvm/ (idag) SMTM åläggs att ordna en lokpark, likt SSRT, rätt utrustad vilken till självkostnadspris kan ställas till föreningarnas förfogande? Jvm hanterar ju idag Trafikverkets fordon exempelvis.

Det är främst NJ som hyrt in lok på vid längre researrangemang eller på oelektrifierade linjer. Alla JHRF anslutna föreningar med trafiktillstånd baserar sin verksamhet på att köra historiska/museala tåg med egen materiel. Ingen förening har ekonomi att både bekosta inköp, installation och godkännande som lär landa på åtskilliga miljoner / fordon. Trafikverkets förslag (enl utredningen) innebär att existensen rycks undan för trafikföreningar om föreningen inte väljer att enbart bli ett stillastående museum eller att tillsvidare (fram till 2040 enligt planen) enbart bedriva trafik på linjer som ännu inte har utrustas med ERTMS .
Därav vikten av pågående lobbyarbete av JHRF bl.a i linje med Johan V inlägg

Varför skulle SMTM hyra ut ERTMS utrustad materiel för självkostnadspris till idag existerande trafikföreningar? Enligt förslaget kan SMTM ansöka om bidrag för utrustningen ( ej installation) av endast 7 lok som lär vårdas, underhållas och användas av SMTM. En stor utgift väntar även för installation och godkännande. Kan man gissa att omfattningen maximalt blir två ellok, två diesellok och 2-3 motorvagnar av rullande materiel och som ej ingår i utställningen.
Skillnad vore om utredningen föreslagit eller att SMTM ges i uppdrag av ägare (staten) till sådan lösning och ges ekonomisk kompensation för merkostnad av sådant uppdrag. Låter inte som en realistisk lösning även om detta skulle vara positivt för några trafikföreningar.

Bra dialog. En sak som slår mig är hur väl tekniskt informerade är egentligen de föreningar som hittills bedriver eller tills nyligen har bedirvit museitrafik på TrVs spår?
Förstår dessa att det inte är en "Black box function" som är ERTMS-utrustning? Dvs två sladdar som kopplas in på väntserisdan av boxen och sedan är det bara att tuta & köra. Gissningsvis krävs det en del till- och ombyggnader på själva fordonet som ska får ERTMS. Detta ska projekteras, granskas av assesor och godkännas av myndighet. (Har svårt att tro att museifordon kan få en generell typgodkänd ERTMS-utrustning som universellt kan passa både Y7:or, T21:or, B-maskiner och Ra-lok . men jag kan tro fel). dessutom ska nog resp förening också ha en utbildad ERMTS-operatör (för att kunna köra fordonet ifråga eller kunna mecka ERTMS-utrustningen och lokets komletterande ERTMS-prylar i händelse av driftstörningar). Så tyvärr det räcker inte långt med ett gott humör och passion för att slipa in ånglokspysar eller justera bromssystem på passvagnar. Föruom tekniknördrar med kronisk aptit på ny teknik - hur många övriga kmmer det finnas 2040 som gärna pysslar med järnvägshobbyn - som ren avkoppling, men inte jagar en teknikförkovran?

Vad jag förstår har man i JHRF sett fram emot en tydligen sedan länge pågående process (i Frankrike) att skapa en sådan "black box" och därmed kringgå behovet av att integrera ETCS-anläggningen i fordonets typgodkännande. Det tråkiga är att det ännu inte kommit fram någon sådan lösning. Det största hindret är antagligen frånvaron av fordonsintegration, d v s att "påhängsutrustning" inte accepteras. Jag får uppfattningen att alla JHRF ägg ligger i den korgen, därför att det andra alternativet, en fordonsintegrerad lösning, är otänkbar av ekonomiska skäl.

Att mecka ERTMS är paradoxalt nog inte så (överdrivet) svårt, enkelt sagt, man byter bara burken som inte funkar och får tillbaka en utbytes av tillverkaren. Det skulle föreningar också klara. Det är kostnaden som är förknippad med kalaset som är problemet.

Hårdvaran till ETCS kostar några hundra tusen men installationen och godkännandehantering drar iväg på många miljoner.
Frågan är hur hjälpta SMTM är av ett 100% bidrag till inköp av utrustning om installationen ska bekostas av egna medel?

Intressant debatt!
Från JHRFs sida pågår just nu arbete med remissvar på Trafikverkets förslag till Landsbygds och Infrastrukturdepartementet.
I grunden anser vi att staten (genom Trafikverket) måste stå för finansieringen av ombordutrustning för alla "icke-kommersiella" fordon som är berörda. Detta var redan från början förslaget från dåvarande infrastrukturministern Katarina Elmsäter Svärd. Finansieringen skulle tas av de pengar som TRV tjänar på införandet, minskat underhåll av signaler etc.
Så verkar det nu inte bli. Därmed måste finansieringen till museala fordon tas direkt ur statskassan.
Därför anser vi att det i grunden är bra att man i grunden insett att finansieringen måste ske med direkta anslag.

Då kommer Vi till förslaget från TRV där man anser att det skall handla om max 7 fordon, och att dessa ska ägas av SMTM. Detta innebär att man i princip dödar all trafik som bedrivs av JHRFs medlemsföreningar.

DETTA INNEBÄR ATT HÄLFTEN AV ALL MUSEITÅGSTRAFIK I SVERIGE KOMMER ATT UPPHÖRA FRAM TILL 2040!

JHRFs medlemsföreningar står för i runda tal hälften av all museitågstrafik, räknat i tåg-km. SMTM står för ca 15% och resten av de som kör på egen bana, (MRO-föreningarna). Detta räknat på data från 2019.

Jag tror att man i grunden har gjort bedömningen baserat på hur SMTM bedriver sin trafik, dels ett fåtal resor på banor som inte ERTMS-utrustning (eller ens ATC) samt någon enstaka tur på banor som kommer att utrustas, men då oftast inte ens öppna för allmänheten utan utvalda resenärer). Framför allt handlar det om transporter mellan olika lokalkörningar, t ex till Ängelholm. (Jag vet inte om man räknar in körningarna mellan museet och Nynäs)
För de flesta JHRF-föreningarna handlar resorna om upplevelsen att resa med museala tåg på längre sträckor, ofta i samband med olika kultur-arrangemang. De flesta körningarna riktar sig mot allmänheten men även som uppdragskörning år föreningar och företag.
Skulle SMTM avsätta ett lok för körning åt föreningar skulle inte ens två föreningar kunna köra samtidigt, och vad händer om mfÖSJ vill köra Kristianstad-Hässleholm samtidigt som MBV vill köra Luleå-Boden?
Räknar man på hur många fordon som skulle behövas totalt handlar det om mellan 10 och 20 fordon totalt för att täcka föreningarnas behov.
I runda slängar handlar det om 5-10 fordonstyper dvs "first of class".

Vårt förslag är att föreningarna får leasa utrustning och installation av Trafikverket, mot en rimlig årsavgift. Detta skulle säkerställa att pengarna inte går "i sjön".
För föreningarna innebär det att finansieringen av uppdateringar och teleutrustningen ingår och säkerställs.

Som Johan påpekar, är den tekniska kompetensen ett problem, men det är det för alla. I slutänden köper de flesta in denna kompetens. Å andra sidan finns det kompetens även i föreningarna. Ett exempel är att SMoK har gjort motsvarande "first of class" arbetet för ATC i både Y6 såväl som X16.
Ja det är lite mer komplicerat för ERTMS men inte inte värre än att det skall vara möjligt.
När det gäller grundarbetet finns det redan ett ERTMS-utrustat ånglok i England, Tornadon. Dvs inget är omöjligt!

Vi håller just nu på att jobba med en kampanj med information och lobbying. Bl a har vi startat en hemsida som heter www.nustannartagen.se där vi succesivt lägger ut informantion etc. Det kommer även info i JHRFs facebook-grupp.
Vi arbetar även genom Fedecrail som är den europeiska paraplyorganisationen för musei och turist trafik.
Bl a tittar vi just nu på en Belgisk lösning som just blivit certifierad, som är betydligt smidigare att installera än de svenska installationerna.

Om jag representerade JHRF skulle jag ha uppfattningen att SMTM just huggit JHRF och dess medlemmar i ryggen på ett sätt som aldrig förr. Kanske SMTM står för uppfattningen i sina rekommendationer men det är ett krokben ändå, ett undanröjande av möjligheter. Varifrån annars skulle TrV uppfattning komma om att föreningarna inte är kapabla att inneha sådan utrustning. Vem annars skulle ha gett TrV sådana slags upplysningar?

Samtidigt ska SMTM agera frälsare genom att tillhandahålla utrustade lok åt dessa inkapabla föreningar. Det är bra för SMTM men man kan fundera över hur det ska gå till i praktiken. Kanske genom att placera ut lok hos "fadder-föreningar" som tillhandahåller loket också till andra föreningar på begäran i en region. Banavgiftsbefrielsen för museitrafik gör att det inte är helt otänkbart att kanske fungera.

Istället för en svekdebatt som definitivt vore på sin plats kan det finnas ännu starkare skäl att vara oerhört pragmatisk och fundera på hur JHRF kan påverka vilka lok som blir utrustade och hur de kan tillhandahållas. 7 lok är ingenting. Vad skulle föreningarna vilja se ifråga om dessa 7 lok? SMTM är statligt och skattebetalare påverkar politiska beslut, så låt det gå rejält med politik i saken. Win-win den här gången är att SMTM har ett uppdrag och finansiering, medan "vi skattebetalare" är förmånstagare till frukterna av uppdraget.

Utan att fundera så mycket på vilka loktyper det kan handla om, så skulle det se trevligt ut om det fanns SMTM ETCS-lok tillgängliga i låt säga Kristianstad, Göteborg, Nässjö, Stockholm, Gävle, Luleå. Det skulle täcka "behovet" ganska bra och ge Oxelösund, Falun, Nynäshamn osv tillgång till lok i rimlig närhet.

Det var 5 ETCS-anläggningar det. Ganska sannolikt att de gör sig bäst i ellok av något slag. Åtminstone ett diesellok vore skäligt att utrusta, och åtminstone ett ånglok. Vi får anta att dessa båda bor i Gävle. Då är det 7 lok.

Vad har vi då: Jo då har trafikföreningarna fått en lösning på ETCS-frågan som faktiskt möjliggör fortsatt verksamhet. På lös mark står då SMOK och kategorin motorvagnsfordon som inte fick något ut av detta. OK låt Nässjö och Kristianstad dela på ett lok så blir en anläggning ledig till rälsbussar.

SMTM äger inte fordon nog för att utrusta till ETCS-fordon som kan ge denna "service" till föreningarna. Här måste man tänka att det kan bli tal om föreningsfordon som samägs eller övertas av SMTM för att kunna ge föreningarna denna överlevnadsmöjlighet.

Detta är en potentiell väg framåt. Vad är alternativet? Att föreningarna får säg 4-5 av dessa 7 anläggningar och i gengäld förbinder sig att "dela med sig" genom att göra utrustade fordon tillgängliga för "alla". Mer rättvist, kanske också mer krångel? Värt att fundera på vad som är bäst i längden. Hur pass stabila är SMTM egentligen, vad ska vi tro om det på sikt?