Järnvägshistoriskt forum

Hej på er!
Jag har en fundering om ringklockor på stationer i järnvägens begynnelse, och hur de användes? Och med dessa avser jag typ "mässingsringklockor", osäker på korrekt benämning.

Det fanns ju fast, monterade sådana, på stationshusets spårsida.

1) Hur användes dessa? Jag antar att det var "någon" som annonserade tågs ankomst och avgång med dessa? Hur länge pågick detta på SJ och enskilda järnvägar?

2) Hur gjorde man på större stationer, som Stockholm C, där man hade flera spår? I London, på Kings Cross, finns fortfarande "Bellmans tower" kvar, som är en högt uppsatt, utskjutande del, inne i banhallen. Därifrån hade "The bellman" utsikt och kunde med ringklocka annonsera tågen. Jag har fått berättat för mig att detta skedde med olika signaler beroende på vilket spår tåg skulle gå ifrån. Hade vi ett liknande system i Sverige? Hur visste resenären isåfall vilken ringning som betydde vilket spår/tåg? Stod det annonserat på en tavla, eller till och med skrivet på biljetten? Liksom i England hade ju även vi resenärer som inte kunde skriva och läsa, hur förstod de vilket tåg och spår som var det rätta, om det var en större station? Användes redan då någon form av pictogram kopplat till ringsignaler för att annonsera tågens avgång?

Har det funnit även handhållna klockor? Vem använde dem och i vilket syfte? Stationspersonal, och även konduktörer?

Mvh HP

Av 1880 års instruktion för tjänstemän och betjänte vid Köping - Uttersbergs järnväg framgår i avsnittet om stationsföreståndares göromål att det vid utgångsstation skall ringas i klockan 5 minuter före tågs avgång, vid mellanstation 2 minuter före avgången. Bestämmelsen saknas i 1867 års instruktion.

Från denna regel infördes genom cirkulär 27 september 1902 på försök ett undantag som uteslutande gällde mellanstationernas expediering av tåg 2, banans snabba norrgående persontåg med uppehåll om en minut i Kolsva och Bernshammar och blott behovsuppehåll i Åsby, Gisslarbo och Karmansbo. För att vinna möjlighet "att ytterligare minska gångtiden mellan Köping och Uttersberg" bestämdes att stationspersonalen skulle ringa för tåget redan när detta gav "stationssignal", med andra ord när lokföraren fullgjorde sin i 1880 års instruktion nämnda skyldighet "att låta hvisslan ljuda vid annalkandet till stationer". Efter ett trafikchefsbyte upphävdes 1 februari 1904 två andra samtidigt och i samma syfte införda förändringar (vilkas värde torde ha varit begränsat) medan bestämmelsen om ringning kvarstod.