Museitåg i arktisk miljö
Postat: 11 jan 2026, 15:32
Här i österled rullar museitågen även i arktisk miljö, mestadels utan större utmaningar. Förutom rälsbussar har det även körts ångtåg, dock inte helt utan utmaningar.
Här ser vi Norra Finlands järnvägsentusiasters (PorHa:s) tåg 1971 som 20/12 2025 väntar på avgångstid i Rovaniemi mot polcirkeln, Kemijärvi och polarnatten med förväntansfulla norrskensturister från världens alla hörn ombord. Det blev inte mycket norrsken, men resenärerna var nöjda ändå. Julgran och tomtar i förarhytten var nytt för mig! Tåg 1970 passerar km 891 (!) på väg från Rovaniemi till Uleåborg 22/12 2025. Solen orkar med nöd och näppe stiga över horisonten. I Törmä mötte vi ett kraftigt försenat sovvagnståg med sibirisk dragkraft. De orange/svarta pinnarna med signalbeteckningar är balisförsedda slutpunkter som ersätter de flesta optiska signalerna på banor med förenklad signalering. För att passera dem krävs muntligt eller elektroniskt avgångstillstånd. Vi behöver inte ETCS för att köra utan yttre signalering! Borgå museijärnväg ställde 10/1 2026 upp sitt tågsätt på spår 110 på Åbo godsbangård medan resenärerna som bestod av ishockey-entusiaster tittade på en match. Det var förfärligt kallt. Dv12-maskinen i kommersiellt bruk till höger i bilden är tillverkad 1974, således är den blott ungefär 12 år yngre än rälsbussarna som har varit museiföremål i snart 40 år. Om resan till Åbo var livlig var entusiasterna om möjligt ännu gladare under hemresan eftersom laget de stöder vann matchen!
Borgåföreningens mätmotorvagn EM-120 (P&T 4045/2003) behöver provköras regelbundet för att hållas i gott skick. Med i storleksordningen 20 kW värmeeffekt i kupé och förarhytter blir det inte kallt ombord. Här ser vi vagnen vid gamla depån i Fredriksberg med MTU-dieselmotorn på 550 kW i gång. Är detta måntro det nyaste järnvägsfordonet en nordisk museiförening äger? Föreningen är ju numera även infrastrukturförvaltare och behöver givetvis en mätmotorvagn för att säkerställa att banan är säker att köra.
+++
Här ser vi Norra Finlands järnvägsentusiasters (PorHa:s) tåg 1971 som 20/12 2025 väntar på avgångstid i Rovaniemi mot polcirkeln, Kemijärvi och polarnatten med förväntansfulla norrskensturister från världens alla hörn ombord. Det blev inte mycket norrsken, men resenärerna var nöjda ändå. Julgran och tomtar i förarhytten var nytt för mig! Tåg 1970 passerar km 891 (!) på väg från Rovaniemi till Uleåborg 22/12 2025. Solen orkar med nöd och näppe stiga över horisonten. I Törmä mötte vi ett kraftigt försenat sovvagnståg med sibirisk dragkraft. De orange/svarta pinnarna med signalbeteckningar är balisförsedda slutpunkter som ersätter de flesta optiska signalerna på banor med förenklad signalering. För att passera dem krävs muntligt eller elektroniskt avgångstillstånd. Vi behöver inte ETCS för att köra utan yttre signalering! Borgå museijärnväg ställde 10/1 2026 upp sitt tågsätt på spår 110 på Åbo godsbangård medan resenärerna som bestod av ishockey-entusiaster tittade på en match. Det var förfärligt kallt. Dv12-maskinen i kommersiellt bruk till höger i bilden är tillverkad 1974, således är den blott ungefär 12 år yngre än rälsbussarna som har varit museiföremål i snart 40 år. Om resan till Åbo var livlig var entusiasterna om möjligt ännu gladare under hemresan eftersom laget de stöder vann matchen!
Borgåföreningens mätmotorvagn EM-120 (P&T 4045/2003) behöver provköras regelbundet för att hållas i gott skick. Med i storleksordningen 20 kW värmeeffekt i kupé och förarhytter blir det inte kallt ombord. Här ser vi vagnen vid gamla depån i Fredriksberg med MTU-dieselmotorn på 550 kW i gång. Är detta måntro det nyaste järnvägsfordonet en nordisk museiförening äger? Föreningen är ju numera även infrastrukturförvaltare och behöver givetvis en mätmotorvagn för att säkerställa att banan är säker att köra.
+++