Järnvägshistoriskt forum

Hej, på uppdrag av Torekällberget, så lägger jag ut denna annons. Observera att den inte har något med Järnvägsmuseet, eller min roll där att göra.

Avveckling av järnvägsfordon vid Torekällberget/Södertälje

Torekällberget äger sedan några år ett antal järnvägsfordon som har varit avsedda att rustas upp. Merparten av dessa fordon kommer från järnvägsföreningar, som avvecklat dem till oss. Vi har nu kommit fram till att det blir två fordon som rustas upp, och resten avser vi avveckla. De fordon som vi behåller är ångloket BJ K 36 och godsfinkan SJ Gsö 18384.

De fordon vi avser att avveckla är:
• Ånglok SSnJ 7
• Personvagn Bo7 1170
• Personvagn GHB B 612, senare SJ B1b 994 (korg på ram, men ej komplett löpverk)
• Personvagnskorg från Borlänge-Siljans järnväg (sommarstugekorg)
• Grusvagn KNJ P 37
• Grusvagn SSnJ Pm 61
• Godsfinka SSnJ Gs 104
• Ett antal lösa hjulaxlar

Alla fordonen är i dåligt skick och kräver stora renoveringsinsatser. De är ej kompletta och övertas i befintligt skick. Om någon är intresserad så skänker vi fordonen mot att de avhämtas på den nya ägarens bekostnad. Om inga nya ägare hittas, avser vi skrota fordonen.

Vid intresse så behöver ni kontakta oss på torekallberget@sodertalje.se
Kontakt kan även tas med Viveka Andersson på tfn Tel: 08-523 021 18 eller 076-648 2879
Intresseanmälan behöver vara gjord senast 2026-04-01, avtal behöver vara påskrivna senast 2026-05-01 och avhämtning behöver vara gjord senast 2026-05-31

Torekällberget, genom Henrik Reuterdahl som enbart förmedlar denna information på uppdrag av dem.

Henriks kommentar: Till dig som nu läser och tycker att fordonen ovan bör bevaras: Innan du kommenterar detta, så betänk att fordonen en gång tillhört en järnvägsförening, som bedömt att man inte har haft kraft och resurser att ta hand om dem, samt att de flesta fordonen kräver mycket stora resurser att förvara, bevara och renovera.

Det är helt sjukt att vi år 2026 på allvar kan förvänta oss skrotning av ett till driftsatt skick fullt renoverbart lok som SSnJ 7.

Det är helt sjukt att offentliga institutioner samlar på sig ena dagen och skrotar med kort varsel nästa dag, och därmed orsakar långt större skada för bevarandet av det unika än om de stannat hemma under täcket.

Hur kan man som lokalt museum ha så dåligt omdöme att man sparar det lok som helt saknar anknytning och gör sig av med ett lok som har regional anknytning och dessutom inte är alldeles olikt Norra Sörmlandsbanans lok?

Transportkostnaderna tror jag utgör största hindret mot att någon ska kunna ta chansen att rädda något av detta.

Kapabla att rädda detta skulle kunna vara SkJ (om de har plats) eller SSJF, är mitt förslag. Vad som behövs är en crowdfunding av transportkostnaden. Då skulle det kanske kunna finnas ett halmstrå att rädda dessa fordon till en potentiellt meningsfull framtid.

Avskrivningstiden på offentliga investeringar är väl nere på två veckor numera…. ”Oj, det blev lite fel” eller helt enkelt nya prioriteringar gör att man lätt och snabbt ändrar beslut, trots att det man gjort kostade pengar. Och att det kostar ännu mer att avveckla och göra om. Ingen ”hållbarhet” här inte.

Intressant att Henrik betonar att han inte agerar för Jvm räkning. Dom om några borde väl göra det? Men visst; pengar och (deras) budget. Plus att varken Jvm/ SMMTF eller andra järnvägsmuseala verksamheter har för lite av föremål inklusive fordon. Ja, renoverade och driftsklara i varje fall. Eller åtminstone ”utställningsklara”.

Det här framstod ju som ett förlegat 50/ 60-talsprojekt, i stor skala dessutom, redan när det drogs i gång ”i modern tid”: Att ställa upp järnvägsfordon under mer eller mindre bar himmel som ”monument över svunna tider”. Det har ju visat sig genom åren vad det innebär och slutar med. Väder och vind tar inga kulturella (och politiska?) hänsyn. Och så måste pengarna användas till viktigare saker…

Nu får väl alla bevarandeplaner o dyl testas. De föreningar (m fl?) som medverkade till att fordonen hamnade på Torekällsberget har väl liksom sagt sitt i den frågan redan när de överlät dom (som Henrik antyder)? Eller ingår nån form av hembud i de avtal Torekällsberget rimligen skrev med dessa?


/ L G

Det är inga föreningar som sett till att de hamnat på Torekällberget utan de har blivit "uppsökta" och tillfrågade om de hade något att sälja. Alla föreningar har fordon som man inser att man inte kan skrota men heller aldrig kommer att göra något åt, såvitt man kan förutse. Då verkar en "seriös" aktör som Torekällberget vara en möjlig räddning för framtiden jämfört med att stå och sjunka ner i sliprarna hos tidigare ägare, även om de som statiska objekt blir lite trista. Men sådana har ju faktiskt kunnat återkomma till spåren förr. Så länge inget skrotas, finns det hopp. I förtroende till bevarandeavsikten så har fordonen sålts.

Jag skulle ju rekommendera föreningar att i fortsättningen endast deponera med krav på återställning utan kostnad för föreningen nästa gång en offentlig institution kommer dragandes med något projekt. Då hade det historiska misstag som är på väg att begås kunna undvikas.

Granis skrev: 23 feb 2026, 15:41
Nu får väl alla bevarandeplaner o dyl testas. De föreningar (m fl?) som medverkade till att fordonen hamnade på Torekällsberget har väl liksom sagt sitt i den frågan redan när de överlät dom (som Henrik antyder)? Eller ingår nån form av hembud i de avtal Torekällsberget rimligen skrev med dessa?


/ L G

Ev hembud mm har Torekällberget enl. uppgift kollat upp med de föreningar som fordonen kom ifrån, eller så har föreningarna tackat nej./HP

De föreningar som lämnat utrustning lär vara kontaktade och har troligen tackat nej. Fortfarande verkar projektet litet naivt, man samlade på sig en större mängd nedgången materiel och insåg sedan att arbetet var övermäktigt. Om man satsat på en mindre mängd från början, snyggat till dem och visat upp dem så hade det blivit trevligare och man kunde senare ökat mängden.
Genomgående var det fordon i dåligt skick som föreningarma m.e.m givit upp.
Fortfarande vore det bra om något kunde räddas. SSnJ 7 har tryckluftsbromsutrustning och kunde vara ett bra lok på någon mindee museibana eller kanske som draglok i Nynäspendeln i Gävle. Alternativt kunde det placeras vid Stockholms spårvägsmuseum som representant för Saltsjöbanan. Kanske med vagnarna från SSnJ.
Bo7 1170 var en gång tänkt som serveringsvagn hos NJM, kanske nu någon annanstans. Vagnen är en västkustbanevagn som är kraftigt ombyggd genom åren, den var tvåaxlig från början. Originalskick är inte möjligt men är onödigt.
GHB B 612 kunde vara något för FVJ eller BJs, mycket behöver göras dock.
Personvagnskorgen från Borlänge-Siljans järnväg är nog värd ett bättre öde.

Hur länge dröjer det tills att den övriga materielen avyttras?

Det står naturligtvis fritt att tycka om vart lok och vagnar som avyttras borde finnas.
Detta forum når dock numer bara ett fåtal skribenter som är företrädare för olika föreningar inom järnvägsmuseibranschen.

Jag tycker det var rätt av de tre föreningarna att avyttra till Torekällberget. Materielen hade knappast fått någon omvårdnad hos ursprungsföreningarna och idéen var inte orealistisk för ett livaktigt museum som Torekällberget att visa upp med normalt underhåll för utomhusuppställning.
I Europa finns många friluftsmuseer som visar upp järnvägsmateriel som är betydligt sämre skick (exteriört). Eftersom rullande materielen ej ska användas behöver vagnar och lok inte vara spegelblanka. T.ex. kan ett tak förlänga livslängden mycket för både lok o vagnar

Det skulle förvåna mig om någon järnvägsmuseiförening (oavsett hembud) skulle vilja ta över lok och vagnar som avses att avyttras. (Hoppas jag har fel). Snarare tvärtom för flertalet av normalspårsföreningarna som i många fall försöker avyttra egen rullande materiel.
Samtidigt är t.ex. ångloket SSnJ 7 en godbit. Om jag minns rätt är alla tuber uttagna. Då loket ej har överhettning är det lätt att inspektera och bedöma pannans skick.
Spårvägsmuseet har knappast resurser då t.ex. större delen av sina samlingar står i en hall som vad jag förstått ska rivas inom kort. Jag känner inte till vad planerna är för dessa vagnar.

Utifrån senaste årens försäljningar från föreningar tror jag det generellt är lättare att nå ev. privat köpare som vill ställa upp ett lok / vagn på sin tomt eller företag som monument utomhus.
Skrotning är numer dyrt och inte minst transporten. Ger ingen vinst för vare sig säljare eller köpare. Men om intresse och resurser saknas återstår endast skrotning. Fler skrotningar kommer nog att genomföras av föreningar som måste krympa kostymen. Svår avvägning vad som absolut bör bevaras till kommande generationer.