Järnvägshistoriskt forum

Från skrivelser i tredje distriktet på museet i Kristianstad har jag antecknat följande.

Från Trafikinspektören 7 trafiksektionen
Till Stationsföreståndarna 7 trafiksektionens stationer 1924
Ang tryckluftbromsning av lokalgodståg.
Från och med 1 december skola tågen 1353, 1354, 1389, 1390, 1395, 1396 delvis tryckluftbromsas…

Tryckluftbromsning av tågen får således ske endast av den del av vagnvikten som överstiger
För 1353 590 ton, 1354 Malmö-Lund 1300 ton Lund-Hässleholm 590 ton, 1389/1390 365 ton samt 1395/1396 455 ton
Tågs tryckluftdel bör bestå av vagnar som skola framföras längsta möjliga vägsträcka och bör om möjligt gå orubbad.
Vagnsätt 712, 718 och 713 skola utrustas med fullständig Kunze-Knorrbromsattiralj.

Man kan ju undra över vad som skrivs i andra stycket.
"Tryckluftbromsning av tågen får således ske endast av den del av vagnvikten som överstiger..."

Vilket år?

Kan begränsningen i andra stycket ha något att göra med att bibehålla arbetstillfällen för bromsare?

Jag tror att det tog lite tid innan man tog till sig att möjligheten fanns att spara (mycket) gångtid genom att ha mycket större andel bromsade vagnar (högre bromstal/bromsprocent) än man var van vid. Jag har läst någonstans om en bana som utrustade 1/5 av vagnarna med tryckluftsbroms och resten bara med genomgångsledning. Man såg nog bara möjligheten till personalbesparing och var kanske t o m lite rädd för höga bromstal?