Järnvägshistoriskt forum

Järnvägsfordon har i regel ett omställningshandtag där bromsverkan kan ställas in i läge G, P och R. Som jag har förstått det kallade man för läge R för S. Är det någon som känner till vilket år man döpte om S (=schnell?) till R (=räser?). I bromsföreskrifterna från 1961 kallas det fortfarande S

Och på kontinenten fanns t.o.m. SS-broms. Oklart vilken skilnaden var gentemot vanlig S-broms.

Tillägg:

Enligt denna video https://www.youtube.com/watch?v=dBIN1nJ ... Silberling bör det på UIC-nivå ha varit 1952 som R ersatte S.

I de svenska trafikreglerna (säo) var det 1973 som benämningen 'S-broms' ersattes av 'R-broms', liksom 'bromsgrupp S' av 'bromsgrupp R'.

'S' ansågs i Sverige stå för "snabb", 'R' för "rapid".

Ändringen från 'S' till 'R' motiverades 1973 av "harmonisering med utlandet".

Oklart hur snabbt det gick med omräkning av svenska fordon.

anders_w skrev: ↑05 okt 2024, 20:24 Tillägg:

Enligt denna video https://www.youtube.com/watch?v=dBIN1nJ ... Silberling bör det på UIC-nivå ha varit 1952 som R ersatte S.

I filmen sägs att Deutsche Bundesbahn under en övergångsperiod mellan 1959 och 1967 ändrade märkningen för bromskategori på sina fordon från S till R och från SS (sehr stark und sehr schnell = mycket stark och mycket snabb) till R i romb.

M.a.o. är det snabbromsventilen som är den största skillnaden mellan S och SS. Eller?

Det handlar uppenbarligen inte om snabbromsventilen. DB föreskriver:

Nyare: "Das Kennzeichen <R> wird nur bei vorhandener Bremsstellung <R> gemäß DIN EN 14198 dem Bremsgewicht vorangesetzt. Anderenfalls erscheint die Bezeichnung R allein."

Äldre: "Der Bremsbezeichnung <R> wird dann vorangestellt, wenn es sich um eine Hochleistungsbremse nach UIC 546, Kap. II, Ziff. 2 handelt, d. h. wenn in der Bremsstellung R 150 bis 170 BrH bezogen auf die Dienstmasse und mindestens 135 BrH bezogen auf die Gesamtmasse ohne wirkenden Schnellbremsbeschleuniger erreicht werden. Beim Unter- oder Überschreiten eines dieser Werte entfällt der Rhombus um das R."

Romben tillkommer således kring R när bromsförmågan är inom vissa gränser utan fungerande snabbromsventil.

Däremot anges bromsvikten med röd färg vid fungerande snabbromsventil och annan färg vid icke-fungerande snabbromsventil.

"Die Ziffern des Bremsgewichts <R> bzw. R werden bei vorhandenem wirksamen Schnellbremsbeschleuniger in rot, bei unwirksamen bzw. nicht vorhandenem Schnellbremsbeschleuniger basaltgrau/graubraun/quarzgrau bei hellem Untergrund bzw. verkehrsweiß/lichtgrau bei dunklem Untergrund angeschrieben."

Ett exempel: Uppenbarligen används inte de röda bromsvikterna (vid fungerande snabbromsventil) vid bromsberäkning i Sverige.

Vad gäller den ursprungliga frågan, var S antagligen direktimport från tyskan, således S för Schnellzug. R står för Rapid såsom redan har konstaterats.

Sedan är det ingalunda så att G och P används enhetligt i Europa. På äldre vagnar kan det vara lite vad som helst beroende på land. Här i Finland är det ofta M i stället för P och T i stället för G. I Frankrike däremot M i stället för G. Det gäller att tänka efter och att tänka rätt.

Godsvagnar med Matrossowbromsar saknar omställningshandtaget för G och P eftersom de alltid har samma långsamma tillsättnings- och lossningstider (således G). De kan däremot ställas om mellan direkt lossning och gradvis lossning, men det är en annan fråga.

Anders Järvenpää skrev: ↑06 okt 2024, 18:01 Sedan är det ingalunda så att G och P används enhetligt i Europa. På äldre vagnar kan det vara lite vad som helst beroende på land. Här i Finland är det ofta M i stället för P och T i stället för G. I Frankrike däremot M i stället för G. Det gäller att tänka efter och att tänka rätt.

För att göra det ännu svårare....

På G/P-omställare, så är normalt G till vänster och P till höger, men jag hittade vagnar med Westinghouse-broms som hade handtaget tvär om, dvs. G till höger och P till vänster, så det går inte heller alltid bara att känna åt vilket håll omställningshandtaget pekar för att veta vilket läge bromsen är i.

Mycket intressant. Tack, Anders, Martin et al.