Järnvägshistoriskt forum

Enligt Google:
Järnvägsmuseet har problem och en del av Finlands historia riskerar att försvinna!
De senaste veckorna har museerna stått i centrum för den offentliga debatten. Många har fortfarande inte märkt att Järnvägsmuseet i Hyvinge också har problem. Detta är mycket olyckligt, eftersom järnvägshistoriens kulturarv är en av de viktigaste hörnstenarna i Finlands historia. Järnvägarna har haft ett avgörande inflytande på utvecklingen av hela samhället, bostadsområden, ekonomi och människors liv.
Järnvägsmuseet är inte bara en utställningsplats för tåg och järnvägsmateriel eller ett informationsförråd. Den berättar också historier, till exempel om utvecklingen av samhällsklasser och industrier.
Vad händer?
Järnvägsmuseets stiftelse får medel från undervisnings- och kulturministeriet. Samtidigt har VR dock tagit hand om en stor del av kostnaderna som ägarens skyldighet. Den har finansierat till exempel insamlingshantering, utrustningsunderhåll och drift i decennier.
Men våren 2024 beslutade VR-Yhtymä oväntat att dra sig ur stödet till verksamheten. Läget är kritiskt, eftersom Stiftelsen Järnvägsmuseet inte har egna medel för att ensam ta hand om ett så stort ansvar. Det innebär att museet skulle behöva avstå från en del av samlingarna, eller i värsta fall måste en del av materialet helt enkelt förstöras.
I utbyte mot att stödet upphör har VR etablerat en ny stiftelse, med ränteintäkterna av grundkapitalet, tror man, ska driva museet. Tyvärr är den beräknade ränteintäkten enligt fackmän inom området mindre än hälften av den nuvarande investeringen, d.v.s. otillräcklig för att täcka ens grundläggande verksamhet. Dessutom har VR för avsikt att i framtiden ta ut hyra och trafikavgifter från museet, vilket skulle försvåra den ekonomiska situationen ytterligare.
Varför är detta ett problem?
Järnvägsmuseet är en betydande kulturarvs- och informationstjänstorganisation. Antalet besökare har ökat och intresset för järnvägshistoria är stort.
Frågan är också: hur kan det komma sig att statliga museisamlingar befinner sig i en så utsatt position? Vem bär ansvaret om samlingar förstörs nu, som senare kommer att grävas upp till ett högt pris?
Vad mer kan göras?
Kulturarvet tillhör alla och jag tror att bevarandet av det också är en del av VR:s samhällsansvar. Det är absolut nödvändigt att VR omvärderar situationen. VR bör se till att museet får tillräckliga resurser för att utföra sina uppgifter. Kulturarv får inte vara

https://rautatiemuseo.fi/fi/valkommen-t ... vagsmuseum

https://www.facebook.com/perholehtopinj ... 92CjwYBAol

Det är skäl att avvakta och inte dra förhastade slutsatser. Raderna ovan innehåller dessutom en del uppenbara felaktigheter.

Finlands järnvägsmuseum i Hyvinge är privaträttsligt och drivs av en stiftelse. Pengarna har hittills kommit från staten (musei- och kulturfinansiering), kommunen och VR, i grova drag en tredjedel var. Fordonen i museets samlingar har hittills till en överväldigande del varit VR-fordon men nu vill ägaren (staten) att VR drar sig ur det hela och både slutar finansiera verksamheten och avstår från fordonen. I gengäld kapitaliserar VR en understödsstiftelse med 5 M€. Tanken är att understödsstiftelsen ska se till att kapitalet skapar en avkastning (inte enbart räntor, även de förvisso en form av avkastning) som kommer museistiftelsen till godo. Med en ofta använd tumregel kan avkastningen rimligen uppgå till ca 5 % på årsnivå, således ca 250 k€ per år om kapitalet sköts på ett adekvat sätt.

Problemet är att detta inte räcker till för att underhålla hela fordonssamlingen. Vi får se vad pågående förhandlingar leder till.

Dagens VR är ett publikt aktiebolag vars samtliga aktier ägs av finska staten, således även av mig och andra medborgare i republiken.

Det är skäl att komma i håg att även flera museiföreningar disponerar VR-fordon, som VR nu vill göra sig av med. Utgående från vad jag har hört, har villkoren varit rimliga. VR avstår även från många andra verksamheter, exempelvis alla stationsrestauranger. Även nästan alla industrispår finns på listan, samt, tyvärr, även medlemskapet i UIC. Framtida VR ser ut att bli en vältrimmad organisation som (förhoppningsvis) ägnar sig åt järnvägstrafik och vars uppgift är att generera högsta möjliga avkastning till ägarna. Vi får se vad som händer med trafiken på gummihjul. Med tanke på vad som har hänt i Sverige kan man förmoda att den delen kan komma att växa. Framtiden får utvisa. Ägaren funderar ju på att även sälja en stor del av VR:s aktier och då är det förståeligt att man inte vill ha kvar annat än frisk affärsverksamhet i koncernen för att få ett så högt pris som möjligt för aktierna. I denna bild finns det föga utrymme för kulturverksamhet enligt dagens värderingar och tankegångar.

Själva järnvägsanläggningen (finska statsbanan) har naturligtvis inte varit en del av VR på många år och berörs väsentligen inte av det hela.

Skriverierna om "trafikavgifter" är förvirrande. Om museet vill att fordonen ska rulla framöver behöver antingen stiftelsen bli en järnvägsoperatör eller anlita en underentrepenör som arrangerar trafiken. Det är föga troligt att VR, som är bra på att effektivt arrangera stora trafikupplägg, är intresserat av denna typ av specialarrangemang. Mer sannolikt blir det fråga om att en eller flera museiföreningar får ta hand om den biten, mot ersättning. Om man tittar på museets evenemang med fordon som rullar görs det i varje fall redan sedan flera år till största delen med frivilliga krafter. Hittills har VR med museets fordon varit en av fyra till fem deltagagnde järnvägsoperatörer i större evenemang.

En utmaning är att mängden VR-museifordon är synnerligen stor och att fordonen finns spridda runt landet. Det är sannolikt att en del fordon kommer att gallras ut ur samlingarna som en del av hela processen. Det har redan varit en utmaning att inventera hela fordonssamlingen.

Sedan återstår det att se hur det framtida VR ser på att dess medarbetare mer eller mindre (in)officiellt bistår med praktisk hjälp till den museala tågbranschen för att skapa trevlig stämning ("goodwill"). Det finns ju mängder av saker som inte egentligen kostar något såsom experthjälp och hjälp med reservdelar, som i många fall i varje fall skulle avskrivas. Jag har även varit med om att, efter problem med VR:s mack (slangen sprack!), blivit omedd att köra fram till dörren vid hörnet så ordnar vi det hela. En hel slang sträckes ut genom dörröppningen och rälsbussen fick bränsle. När vi sedan räckte tillbaka slangen tackade vi och undrade hur vi gör med betalningen och fick svaret att detta bjuder koncernen på. Alla var nöjda och VR fick en fjäder i hatten.

Jag vill samtidigt understryka att VR för närvarande är en synnerligen rimlig hyresvärd sett ur en museiförenings synvinkel och betjäningen jag har fått under fordonsbesök vid VR:s depåer har hittills varit utmärkt. I den museala tågbranschen behöver vi vara måna om att upprätthålla ett gott förhållande till VR i alla situationer även i framtiden.

Jag tror att jag vet vad jag skriver om efter att ha varit styrelseledamot i stiftelsen i ca 20 år, ett uppdrag som numera är avslutat.

I bilden ser vi järnvägsmuseets tåg i Tammerfors med VR-fordon och VR som järnvägsoperatör 9/9 2024.