Farväl till framtida rullande Xoa5 221 ?

[Stefan J]

Jag menar att Xoa5 är bevarat på bästa sätt. Med den placering den fått vid ingången till museet är en mycket värdig plats för SJ:s första snabbtåg. Försök har gjorts att genom sponsring och bidrag möjligen få till en återställning "till framtida rullande Xoa5" men intresset var lika med noll.
Så vad fanns för alternativ?
En framskjuten placering vid ingången med praktisk användning för besökaren är väl ett utmärkt alternativ istället för magasinering under en obestämd, oändlig tid.

[K Lemming]

Nja då uttryckte jag mig oklart.

Men den breda allmänheten har helt andra preferenser på vad de anser vara ett givande och intressant museibesök.

Det gjorde du nog isf ja.

Och vilka är då dessa preferenser som du menar att den breda allmänheten har för att anse ett museibesök vara givande och intressant?

[Hugo K]

Kan man bygga nya ånglok från grunden i UK så kan man rädda en Xoa5 också.

Om det finns 1000 personer i Sverige som gillar ånglok så finns det kanske 10 personer som gillar Xoa5.
Dessa 10 personer borde tillsammans bygga en modell av Xoa5 i skala 1:10 och skänka till Jvm. Tänk så mycket glädje denna modell kan ge Jvm:s besökare under 1000 års tid.

Varför skala 1:10? Är det inte bättre med skala 1:8 så man kan ha en driftduglig Xoa5 på minitågbanan på muséet? Då kanske det räcker att 8 personer är intresserade av Xoa5 och det kan ge Jvm:s besökare glädje under 2000 års tid!

[K Lemming]

Jag menar att Xoa5 är bevarat på bästa sätt. Med den placering den fått vid ingången till museet är en mycket värdig plats för SJ:s första snabbtåg. Försök har gjorts att genom sponsring och bidrag möjligen få till en återställning "till framtida rullande Xoa5" men intresset var lika med noll.
Så vad fanns för alternativ?
En framskjuten placering vid ingången med praktisk användning för besökaren är väl ett utmärkt alternativ istället för magasinering under en obestämd, oändlig tid.

Nu var det inte användandet av dom två ändvagnarna A och B som del av den nya entrén som tråden berörde/kritiserade utan skrotningen av mellanvagnen, motorvagnen.

[Johan Vinberg]

Bäste K Lemmin
Du skrev: "Och vilka är då dessa preferenser som du menar att den breda allmänheten har för att anse ett museibesök vara givande och intressant?"

Mitt svar är: Kliv ur glasbubblan. Kom ut i dagens museisveriges verklighet.
Besök Wasamusset, Sjöhistoriska museet, Jamtli, Arbetets Museum i Norrköping eller något av stadsmuseerna runt om i landet så tror jag du förstår vad jag menar. Ett annat utmärkt exempel Järnvägens Museum i Ängelholm.
Sistnämnda museum har ett helhetskoncept och fokuserar inte på vilka enskilda fordon och järnvägsföremål som ska ställas ut i museilokalen.

Säkert var museerna under din uppväxt en samling i neonlljus ordinärt uppstälda föremål med små infromerande skyltar på högst tio ord som besökaren skulle betrakta efter en slags löpande band princip. Och det var inte fel på den tiden när vi hade två radiokanaler, en TV-kanal och mycket litet omvärldsbetraktande, då datorer och smartphones inte fanns.

Idag - i synnerhet när allt i vår omgivning har blivir så digitaliserat - så räccker inte det för den breda allmänheten (Som nu har vant sig ved en multimedial informationsverksamhet). Man vill ha en bra och rolig upplevlse som består av snyggt arrangerad utställningar med stora texter på skärmar, en del - men inte för många - museiföremål, praktfull ljussätning, informerande röster i högtalare, videoskärmar, barn- och lekavdelning och inte att förglömma matservering och toaletter (de två sistnämnda punkterna är en förutsättning för att överhuvudtaget få den breda allmänheten att lämna museet nöjda). De är preferenser som dessa jag avser.

Nu är jag jättecynisk men för dagens förkrossande majoritet av museibesökare (ofta barnfamiljer) så spelar exempelvis en utebliven mellandel till en för dem aldig i drift skådad elmotorvagn från "hedenhös" knappast någon roll i besöksupplevelsen och konceptpresentationen. Ingen vet hur hög egenligen huviudmasten på Vasaskeppet var. Man har gissat en längd. Är det då en katastrof för besökatna på Wasamuseet att man inte får se skeppet med en mast i sin rätta längd? Nej inte alls. Det är min bergfasta övertyelse att besökarna på det nya och mycket intressant uppbygda Järnvägsmuseet i Gävle kommer ha en liknande reaktion som besökarna på Wasamuseet.

Så vad är det då som skapar så mycket känslor i detta forum? Knappast den nuvarande synen på hur ett museum ska vara en besöksupplevelse. Utan den högst personliga drömmen och önskan att någon gång i livet anyo få känna en dejavukänsla och skåda ett fordon i drift precis som när man var barn/tonåring. Den drömmen hölls vid liv inombords hos några av detta forums debattörer så länge X5:an stod i Sala och Krylbo i ett slags Limbo. Så stärkets förhoppningarna när Järnvägsmuseet meddelade att man köpt elmotrvagnssetet från SKÅJ. Nu började man i fantasin se framför hur detta tågsätt på nytt rullade på TrV:s spår. Ja man t.o.m. planerade vart man skule stå och ta bilderna utmed någon av järnvägsnäten runt Gävle..

Men så kom det bläck i vällingen när museiledningen meddelade avsikten med X5:an. OCh ä'n mer besvikelse när man meddelade att det ite fanns en famtid för den nu omdebatterade mellandelen.
Som sagt i tidgare inlägg: debatten känns enbart emotionell.

[Conny Sernfalk]

Det är egentligen ganska ointressant att externt diskutera vilka fordon som ska prioriteras. Få sitter inne med kunskapen som grund för olika prioriteringar och som Järnvägsmuseets har och nästan alltid informerat om. Bl.a. i sidospår. Museet har iof skrotat ut / tackat nej till fordon som i mitt tycke varit unika. Ligger dock mer än 50 år tillbaka i tiden när resurserna var starkt begränsade.

Vi har alla våra ”gosedjur” till fordon som Johan Vinberg skrivit i ett av hans tänkvärda inlägg. Fordon som jag / någon värnar särskilt mycket om. Jag är själv extremt mycket fokuserad på fordon och fordonsindivider i mitt järnvägsintresse. Annars skulle jag inte ha jobbat i över 50 år på att sammanställa ett uppslagsverk över SJ ånglok på individnivå och som idag ligger på ca 30.000 A4 sidor.

Många på forumet ser fordonen som det viktigaste att bevara (och köra) men glömmer att museet har ett mycket vidare uppdrag som statligt museum.
Vad som gör ett museum attraktivt kan naturligtvis vara individuellt även bland allmänhet, men några saker har jag insett vid museibesök tillsammans med ”icke nördar”.

En insikt är att fordonen i sig (oavsett vilka fordon, fordonstyper eller fordonsslag) tilldragit sig ett betydligt lägre intresse jämfört med om besöket hade skett med likasinnade järnvägsnördar. Personligen gillade jag Järnvägsmuseet i Tomteboda men inser att det var 100 % motsats till ett museum som kan intressera en bred allmänhet.
Spårvägsmuseet är ett s.k. modernt museum och i mitt tycke tråkigt då det prioriterar pedagogiska upplevelser för hela familjen (även barn) framför att visa upp många olika fordon. Men Museet lever väl upp till en bred målgrupp. Framtiden får utvisa om det skapat intryck för barn och unga till ett spårvägs- eller kollektivtrafik intresse.
Jag fick mig också en tankeställare när min dåvarande fru och jag besökte nationella järnvägsmuseet i York. Dom unika fordonen gav inte något stort intresse hos henne. Däremot det stora rummet med föremålssamlingen tilldrog sig ett mycket större intresse.

Vad tycker jag då om bevarande eller skrotning av mellandelen?
Jag har läst Sidospår om bakgrunden till Xoa5 tågsättets bevarande. Jag har även i relativ nutid sett upprustningen av tågsättet samt den beryktade mellanvagnen. Jag har följt Järnvägsmuseets avveckling av ångloksindivider som varit dubbletter. Har besökt dom lok som är reservdelslager (och som står utomhus). Så jag är i alla fall lite insatt i sakfrågan.
Jag citerar Leif G.W Persson som sagt följande i ett helt annat sammanhang: ”Jag tycker ingenting och det är jag glad för”.

[Richard Loe]

Det är flera som tycks tro att allmänheten minns dessa tåg (X5 och X8) som något särskilt och att JvM därmed bör bevara ett helt tågsätt och helst återställa den till trafikdugligt skick. Men. Hur minns allmänheten dessa tåg? I princip alla under 65 som minns tågen minns dom i trafik i västra Sverige. Ett rött motorvagnståg som gick i regionala trafik och som sällan eller aldrig kom upp i mer än 100km/h. Ingen restaurang, inget pentry. Tåg som mot slutet var slitna, hade dålig gång och var opålitliga. Det är så jag minns X5 och X8. Minnen som innebär att det inte finns någon som helst koppling mot X2. Tror vi att sådana minnen är positiva, eller att allmänheten ser ett sådant tåg som viktigare eller mer intressant än ett ånglok?

Visst, det hade varit kul om en X5 eller en X8 hade kunnat bevaras i trafikdugligt och helst original skick. Men, när JvM måste prioritera så finns det i mitt tycke andra fordon som ger en bättre bild av järnvägstrafiken i Sverige (t.ex. X7, X1 och eventuellt en X12 eller X14) och som på många sätt är viktigare för att väcka allmänhetens intresse för järnvägar. Då räcker det att bevara två ändvagnar från en X5. Så ja, jag tycker att JvM beslut är korrekt.

[Per Ljungberg]

Min minnesbild av Xoa5 var att jag var så intresserad av dessa att jag cyklade ner till Alingsås station vid 8-tiden för att se dem susa förbi. Det var en hel del publicitet kring dessa expresståg som fick köra fortare än de vanliga snälltågen. Men jag var lika intresserad av Ra-loken som senare avlöste motorvagnståget i "Göteborgaren". Jag håller med ovanstående att de var rätt slitna på slutet. Ett minne från en vinterresa med ett Xoa8 mellan Jönköping och Falköping. Då la sig yrsnö från dörrarna på golvet i vagnen. Men sedan kom Yoa2 och dem kommer jag bara ihåg som motorsvaga i backarna runt Jönköping.

[Micke Carlsson]

Kan man bygga nya ånglok från grunden i UK så kan man rädda en Xoa5 också.

Om det finns 1000 personer i Sverige som gillar ånglok så finns det kanske 10 personer som gillar Xoa5.
Dessa 10 personer borde tillsammans bygga en modell av Xoa5 i skala 1:10 och skänka till Jvm. Tänk så mycket glädje denna modell kan ge Jvm:s besökare under 1000 års tid.

Varför skala 1:10? Är det inte bättre med skala 1:8 så man kan ha en driftduglig Xoa5 på minitågbanan på muséet? Då kanske det räcker att 8 personer är intresserade av Xoa5 och det kan ge Jvm:s besökare glädje under 2000 års tid!

Det betyder att det räcker med 1 person för att bevara X5 i skala 1:1

[Micke Carlsson]

Bäste K Lemmin
Du skrev: "Och vilka är då dessa preferenser som du menar att den breda allmänheten har för att anse ett museibesök vara givande och intressant?"

Mitt svar är: Kliv ur glasbubblan. Kom ut i dagens museisveriges verklighet.

Nu säger du, vad jag uppfattar i alla fall, att det folk inte vet har de inte ont av, så därför spelar det ingen roll vad de går miste om. De får hålla tilllgodo med det vi ger dem. Så driver man väl inte framgångsrika muséer.