Farväl till framtida rullande Xoa5 221 ?

[K Lemming]

Ett rykte nådde mig idag att det hos Jvm finns tankar/planer på att skrota mellanvagnen/motorvagnen till Xoa5 221. Stämmer detta är det ren skandal och då har Jvm förlorat all museal trovärdighet i mina ögon iaf. Då försvinner alla möjligheter för framtida generationer att eventuellt driftsätta motorvagnståget.

Man får verkligen hoppas att det bara är just ett rykte.

[Micke Carlsson]

Jag håller med om att det hamnar på skalan av "för jävligt". Jag tror inte att det behöver förtydligas ytterligare hur historiskt viktigt fordonet är. Ekonomisk verklighet-argumenten är ju också redan kända. Men: I och med att ändvagnarna fått den användning de har, så har också fordonssättet fått "en halv sista chans" att kunna bli räddat. Så man kanske borde ta det därifrån, men klockan tickar.

Jag befarar att uppställningen av ändvagnarna kan sluta i tårar. Man har kanske beslutat sig för detta utifrån erfarenheter av den 60-tals restaurangvagn som länge stått uppställd på liknande sätt. Men man ska komma ihåg att dessa vagnar är oerhört välbyggda, i cortenstål. Xoa5 är inte det. Den kan tänkas vittra bort mer likt en gammal amazon som stått stilla utomhus för länge. Jag tror på 10-15 år max innan ändvagnarna är så sunkiga att de går på skroten de också. De kommer att drabbas av kondensation mellan varmt/kallt i väggar, tak och golv på ett sätt som de inte utsatts för under den tid de stått i dvala hos SKÅJ. De kommer inte att stå på 1000V värmepost med "obegränsad effekt" som värmer inte bara interiören utan ända ut i plåten.

Men 10 år är en respit som inte är dålig. Om "de som bryr sig" använder den tiden till att kampanja för att samla in medel och förhandla om en framtid för fordonssättet så kan det finnas en liten chans till överlevnad.

Jag gissar att även museet håller med om att det är "för jävligt" men de har en verklighet att leva i, den yta fordonet tar upp representerar en hel del pengar i hyra. Jag ifrågasätter inte att det finns svåra beslut att ta.

Det här är ett förslag till lösning:

Bilda en stiftelse med syftet att en dag se ett rullande Xoa5-tåg igen.

Säkra att museet förstår och sympatiserar med idén, som ju är lite av ett vågspel (en chansning på att de uppställda ändvagnarna en dag blir tråkiga och måste tas bort)

Gå ut "vitt och brett" om att stiftelsen bildats och dess syfte, till företag (inte minst de som en gång haft del i att bygga tåget) och andra som tycker det vore häftigt om tåget rullade och kunde användas till olika saker. Samla pengar/donationer, investera i fonder eller hur man nu gör med pengar.

Få tillgång till mellanvagnen och en uppställningsplats för den (under tak).

Börja renovera mellanvagnen så länge medan man väntar på att ändvagnarna ska bli "lediga". Sälj in idén så bra så att företag går in med sponsring i form av arbete, inte bara pengar. Presentera Xoa5 som den kronjuvel den faktiskt är. Utnyttja andra fonder och stiftelser för att söka medel till mellanvagnen.

Kan man bygga nya ånglok från grunden i UK så kan man rädda en Xoa5 också.

Slår det fel så står man där med en väldigt fin mellanvagn, som skulle göra sig bra i utställningen på museet. Det är inget misslyckande även om det är "worst case scenario". Låt det vara en faktor i planerna, att blir det inte mer så är det bra det också.

[Granis]

> Men man ska komma ihåg att dessa vagnar är oerhört välbyggda, i cortenstål. Xoa5 är inte det. Den kan tänkas vittra bort mer likt en gammal amazon som stått stilla utomhus för länge

Har man inte "tilläggslackat" (typ) dessa fordon? Jag är ingen expert på sånt här heller, men rimligen borde man kunna "täta och lacka" lite extra på ett fordon som inte ska ut och rulla. Även om verkligheten =klimatet "hinner i fatt" förr eller senare ändå. Och (konstant) uppvärmning är väl också en bra idé...

/ L G

[Micke Carlsson]

Uppvärmningen är del i problemet, tror jag. "Vanlig" husbyggnadsteknik. Kondenseringsproblem där varmt möter kallt. Jag utgår från att man byggt upp vagnarnas väggar med ett modernt material anpassat för "modern energiförbrukning" och då får man också kämpa med kondensfrågan. Det har aldrig hänt förut i vagnarnas historia, på det sättet. Rostskyddsmedel är bra, men inte perfekta. De måste förnyas eftersom de åldras/härdar/spricker och det måste ske invändigt. Ska man riva inredningen vart 5:e år för att föra på mer vax? Det tror jag inte man kommer att kunna göra.

Det går att lappa tills den dag taket förvandlats till en tesil eller golvet känns mjukt. Då är det nog över. Jag säger 10-15 år.

[pwiklund]

Suck, ja, jag hade nog hoppats att det inte skulle gå så långt så att det ryktas man övervägt eller överväger att 'kasta in handduken' - men med begränsade resurser (av alla slag) är det inte enkelt.

Till tankarna om at finna en lösnings-modell med extern finansiering för att säkra mellanvagnen separat, vill jag nog hävda, att utan någon form för fast överenskommelse med Jvm om att 'en gång i framtiden' (säg 10-20 år) få tillgång till hela tågsättet, ville jag nog hellre rekommendera att undersöka möjligheten att bygga en hel replika.

Lite om bakgrunden: I England kämpar man tillsynes fortfarande med att få 'Brighton Belle', 5-BEL, (initialt enbart som en 4-BEL - inte helt ohistoriskt, det kunde ske vid vagnfel) körbar och samtidigt måste man uppfylla de myndighetskrav som ställs för att få köra regelbundet på det offentliga järnvägsnätet - till kostnader man inte går in på; men det kan tydligt utläsas mellan raderna att de varit, och är, anseeliga. Som jag läser projektets hemsida, blir det nog inte mycket orginal kvar 'under golvet'.

[Björn Arvidsson]

Hur mycket sanning är det i det ryktet då?
Hur pass insatt i JVMs verksamhet är den som spridit ryktet?

[HenrikR]

Hej alla!
X5M 221 är skrotbeslutad och Robert Sjöö berättar bakgrund till beslutet i Sidospår nr 3/23. Önskas debatt om detta så hänvisar jag till min chef om det, eftersom beslutet inte är mitt.

Vad det gäller utomhusuppställning så är det självklart risker med rost/kondens att ha ett tågsätt stående utomhus, särskilt som detta har ett "sickat" tak där normalt fartvinden "blåser av" vatten, som nu istället blivit stående.

Det vi gjort är att vi har gjort en lackering som är det absolut bästa man kan få på tågmarknaden, både vad det gäller underjobb och lackering samt klarlack som skydd. Vi har också bytt isoleringen i väggar och tak, mot modern Armaflex-isolering. Värmesystemet i vagnarna är omgjort helt, nu är det vattenburen värme med moderna radiatorer under fönstren, och vagnarna kommer vara ständigt uppvärmda. Hur det går? Ja, det kan bara framtiden utvisa.

Mvh Henrik R, JVM

[Björn Arvidsson]

Kan ju säga att jag saknar Henrik Rs rapporter om vad som sker och är planerat att ske med fordonen på JVM.

[Micke Carlsson]

Tack Henrik!

Ja, då är det verkligen sista chansen alltså.

Det man behöver göra är alltså att få ta över mellanvagnen och för lång tid framöver fokusera bara på den.

Det är dålig timing att kunna få några garantier om att en dag få tillgång till ändvagnarna. Muséet har satsat mycket på den nuvarande lösningen och har säkert inga tankar på "vad som ska hända sedan" och vill inte ha det heller i nuläget.

De är säkert heller inte roade av att om de ger ifrån sig mellanvagnen ha skaffat sig problem med en gnatmoster som hela tiden vill riva deras nya entré.

Om "man" får ta över mellanvagnen så får det vara på ren spekulation så att säga, en chansning på att en dag långt borta så kommer ändvagnarna att behöva renoveras, och då kan det uppstå möjligheter att kanske få ta över dem. Kanske inte under initiativtagarnas livstid.

Sedan finns ju hela tiden uppförsbacken, i alla fall i början, att "varför kom ni på det här nu" och inte lite tidigare, när det kompletta tåget var tillgängligt. Men det är ju sådär livet är. Efterklokhet kan man göra till en livsstil, men agera kan man bara göra "nu" när kraft och riktning råkar finnas.

Finns det så mycket kraft att någon är beredd att satsa på något så oklart om utgången? Är Xoa5 värd den ansträngningen? Isåfall är det bara att köra och se hur det går.

Armacell var ett intressant material. Är den klistrad mot plåten eller i form av skivmaterial?

Det kommer säkert att bidra till ett bra klimat på insidan av isoleringen. Jag kan lika gärna berätta varför jag "oroar" mig över tid. Att isolera en vagn med en sådan värmekälla är inte annorlunda än att isolera en vind i ett hus. Luftväxlingen mellan yttervägg och isolering är då "kritisk". Isoleringen har god diffusionsspärr så varm luft inifrån ska inte behöva vara ett stort problem. Det är luftväxlingen med utsidan som jag funderar över. Här finns ingen ventilation vare sig vid takfot eller nock (om man inte byggt något sådant nu?) och det betyder att den lilla värmeskillnad som ändå kommer att finnas mellan isolering och korgplåt kommer att leda till viss kondens på plåten. I en träkonstruktion finns en viss hygroskopisk förmåga att ta upp lite vatten, men för mycket betyder röta. I träkonstruktioner kan man välja att som förr i världen bygga med "material som andas" och alltså skita i diffusionen och låta isoleringen vara ett "batteri" för kondens på vintern, som avvattnas genom ventilation på sommaren. Inte särskilt energieffektivt men kan klara att stå emot röta i bärande konstruktion bättre än med isolering i moderna, icke-hygroskopiska material (t ex stenull) som istället framkallar kondensvatten (eftersom ullen inte tar upp det).

Men nu har vi väggar av plåt, inte av trä. Utan en ventilerad luftspalt mellan plåt och isolering, så kommer det att bildas kondens invändigt genom att varm uteluft letar sig in och sedan kyls av mot plåten, säsongs- och väderberoende men ändå. Precis som i vilket hus som helst. Även med invändig rostskyddsbehandling kommer det att ske ett genombrott till slut, och plåten kommer att rosta. Om isoleringen sitter klistrad mot plåten är luftspalten minimal. Men jag undrar om det skulle räcka. Alla som sett en bil som fått hålrummen uppfyllda med expanderskum kanske har märkt att det rostar mer än någonsin så snart ventilationen är borta, trots att utrymmet är tätt.

Vagnen är byggd för "obegränsad tillgång" till 1000V till fast pris. Man kan elda för kråkorna hur mycket man vill, och gjorde det också. Invändig kondens är inget jätteproblem eftersom man tillåter väggarna att läcka värme hela vägen till utsidan så mycket det vill, bara det var varmt och gott invändigt. Det ger en sammantaget "torrare" konstruktion, men är inte ett alternativ vid stationär uppställning som nu. Det andra är att inte värma alls, då finns ingen tempskillnad någonstans i väggkonstruktionen, och avkylning till kondensation blir minimal. Så har vagnen stått i 40 år och i alla fall överlevt, om än med skador.

Om detta med isolering och spaltventilation kan man läsa om i vilken bygghandledning som helst, så det är inte mitt påhitt. Grejen är att vi måste lägga till konsekvenserna av att de bärande ytterväggarna är plåt, inte trä. Och då befarar jag att det kan bli tufft med tiden alltså. Men vi får se, såklart. "Man" brukar inte bygga uppvärmda hus med bärande yttervägg i plåt och det kanske finns en anledning till det. (Fasadplåt är något annat och är ventilerad ordentligt)

[K Lemming]

Hej alla!
X5M 221 är skrotbeslutad och Robert Sjöö berättar bakgrund till beslutet i Sidospår nr 3/23. Önskas debatt om detta så hänvisar jag till min chef om det, eftersom beslutet inte är mitt.

Mvh Henrik R, JVM

Kan någon som har tillgång till Sidospår 3/23 sammanfatta bakgrunden till skrotbeslutet?

Som jag tidigare skrev har detta beslut för min del gjort att Jvm förlorat all museal trovärdighet. Ett fordon det endast finns ett exemplar kvar av och som därtill en gång var SJ's "paradtåg" och en viktig/intressant del i järnvägshistorien kring järnvägens utveckling och modernisering, det väljer man att skrota. Samtidigt sparas flera exemplar av samma ånglokstyp som även finns i flertalet bevarade exemplar hos museiföreningar.

Minns jag inte fel så sades det från Jvm's sida när entrélösningen med ändvagnarna presenterades och fick kritik från vissa håll att mellanvagnen skulle bevaras i förråd. Skulle man vara konspiratoriskt lagt är det ju inte långt till tanken på att detta var en medveten lögn för att stilla kritiken. Vill också minnas att det vara stora ord och "slå sig själv för bröstet" från Jvm när man tog över Xoa5:an från SKÅJ att man nu räddat(?) den.

Att inte intressera sig för att bevara detta numera unika fordon och bereda det plats under tak för framtida generationer visar i mina ögon på att Jvm allt mer ser järnvägshistoria och fordonsbevarande som något lågprioriterat och jippon och event och dyra ångloksresor som huvudsaklig inriktning.

Det är inte många nu levande personer som upplevt ånglok i reguljär trafik, historia är också nostalgi för besökare/resenärer. Visst, ånglok drar säkert folk och många tycker det är häftigt, personligen tycker jag inte ånglok är värst intressant längre. Jag hade i min enfald en gång hoppats på att när jag blivit äldre, vilket jag nu blivit, att en del fordon från min barndom och ungdom på 70- och 80-talen skulle finnas bevarade för att kunna uppleva igen på Jvm, stationära eller rullande, så blev det i stort sett inte.

Det är ju inte så att Jvm saknar egna spårmeter, bl.a i f.d beredskapsskjul, att placera Xoa5:ans motorvagn i. Alternativt uppföra vagnhall på Nynäs som även kan rymma ytterligare fordon, kan museiföreningar uppföra vagnhallar för sina fordon bör väl ett statligt museum kunna göra detsamma. Kanske går det t.o.m redan som det är idag att placera motorvagnen inomhus på Nynäs, åtminstone temporärt tills annan förvaringslösning tagits fram?

Men istället väljer Jvm skrotning. Ridå!