johanmmolin skrev: ↑16 okt 2024, 21:30
Dessa Schweden-vagnar kom i trafik på Sverige 1923. Observera att dessa MITROPA-vagnar då var GRÖNA. Först 1927/28 målades MITROPA-vagnarna om i bordeauxröd färg. 1923 var f ö det år då trafiken på Kungslinjen till Berlin återupptogs efter första världskriget.
Per Ljungberg skrev: ↑16 okt 2024, 20:39
En kanske underlig fråga: Skapades vagnar med avsmalnade ändar för att de var ovanligt långa och dubbelspåren i Tyskland har ju kortare avstånd än hos oss mellan spåren i kurvor? Jag har i ångtågsfilmer på "Eisenbahn Romantik" sett parallellkörningar där passagerarna i de båda tågen tar varandra i hand. Att spårvagnar hade avsmalnande ändar tror jag säkert berodde på att det var smalt mellan spåren då dessa var anpassade för korta spårvagnar.
Även i Göteborg minns jag att man fick ha kvar de tvåaxliga spårvagnarna på vissa linjer för att de nya boggivagnarna var för långa och inte kunde mötas i de snäva kurvorna. Detta var i början på 1960-talet.
Min killgissning är att utformningen är ett sätt att säkerställa att vagnsdörrarna håller sig inom lastprofilen, även om de är öppna. Alternativet är ju att dörren i sin helhet är placerad längre in än resten av vagnskorgen, så som på många svenska vagnar, men det ger ju en mindre vestibul.
Det låter högst rimligt, men dessutom har tyskarna ett annat sätta att beräkna kurvutvidgning i kurvor än vad vi har. Vad jag förstår gör man inte riktigt lika stor kurvutvidgning. (Rent frånsett att fria rummet redan från början är mindre.)
Per Ljungberg skrev: ↑16 okt 2024, 20:39
En kanske underlig fråga: Skapades vagnar med avsmalnade ändar för att de var ovanligt långa och dubbelspåren i Tyskland har ju kortare avstånd än hos oss mellan spåren i kurvor? Jag har i ångtågsfilmer på "Eisenbahn Romantik" sett parallellkörningar där passagerarna i de båda tågen tar varandra i hand. Att spårvagnar hade avsmalnande ändar tror jag säkert berodde på att det var smalt mellan spåren då dessa var anpassade för korta spårvagnar.
Även i Göteborg minns jag att man fick ha kvar de tvåaxliga spårvagnarna på vissa linjer för att de nya boggivagnarna var för långa och inte kunde mötas i de snäva kurvorna. Detta var i början på 1960-talet.
Min killgissning är att utformningen är ett sätt att säkerställa att vagnsdörrarna håller sig inom lastprofilen, även om de är öppna. Alternativet är ju att dörren i sin helhet är placerad längre in än resten av vagnskorgen, så som på många svenska vagnar, men det ger ju en mindre vestibul.
Det låter högst rimligt, men dessutom har tyskarna ett annat sätta att beräkna kurvutvidgning i kurvor än vad vi har. Vad jag förstår gör man inte riktigt lika stor kurvutvidgning. (Rent frånsett att fria rummet redan från början är mindre.)
Nja. De avsmalnande vagnsändarna kom sig av att man hade bekymmer med att bocka så stora plåtar som behövdes, för att göra "infällda" dörrar så som sedan blev standard (i Sverige fram till 1957). Naturligtvis har man alltid försökt hålla öppna dörrar innanför lastprofilen. I Tyskland byggde man 1920-1921 snälltågsvagnar i stål enligt gamla preussiska ritningar, dvs med "infällda" dörrar. Men då bockade man inte stora plåtar, utan nitade hellre ihop med smala bockade plåtremsor.
Carl-Johan skrev: ↑16 okt 2024, 19:05
Två vagnar i Lübeck i december 1977
Dessa två vagnar har också de avsmalnande ändarna enligt "gädd-definitionen". Men de är likafullt inga "Hecht-Wagen", eftersom "riktiga" sådana endast byggdes åren 1921-1924 och endast i Tyskland. De två visade vagnarna är två före detta polska vagnar, svetsade, byggda under sent 30-tal eller i början av den tyska ockupationen. Efter 1945 blev de kvar i Västtyskland. Notera avsaknaden av nitskallar, fönstrens utformning samt takets avslutning mot vagnsändarna.
Men de är intressanta ändå, några av de polska typerna har jag aldrig sett ritning på.