Var lossade man timmer?

[Thomas Tell]

Här ett vykort jag har i min samling. Jag tror bilden är från 1920-talet

Timmer lossas från järnvägsvagnar och längst till höger en resgodsvagn från SJ. En F1 modell 1915.

Det ser lite drastiskt ut när stockarna faller i sjön. Man har buntat timret och tagit bort stolparna på sjösidan av vagnarna som ser ut att vara Os/NNs-vagnar. Man ser att spåret lagts så att vagnarna lutar mot sjön. Till slut lossade man kedjan så timret brakade iväg.
På närmsta vagnen har det hakat upp sig på en stolpe.

[Tomas Öhberg]

Bilden finns även i museets arkiv och står där angiven att den är tagen i Stugsund strax utanför Söderhamn, Hälsingland:

https://digitaltmuseum.se/021018157847/ ... a-stugsund

En detalj till som man kan notera är att stockarna ser ut att ligga på tvärgående räler, antagligen för att skydda durken mot stötar från fallande timmer och underlätta rullningen.

[JakobE]

Intressant bild och ett intressant förfarande. Runt 1920 torde en absolut majoritet (?) av virket till sågverk och cellulosafabriker ha flottats. Samtidigt hade väl i princip alla bruk värda namnet järnvägsanslutning så man kan ju fundera på varför man hade sådana avlägg från järnväg istället för att man körde direkt till respektive bruk.

Det fanns ju undantag - som DONJ eller NKlJ - där man hade mer "vertikal integration" och att det saknades rimliga flottleder. Man körde direkt från de djupa skogarna som ägdes av koncernen till egna bruk och sågverk och detta förfarande var en av anledningarna till att järnvägen byggdes från början.

Kan det ha varit så enkelt som att dåtidens processer och hantering var att ta in vedråvara "från vattnet" och att man ville få in allt samma väg? Med dåtidens processer var det närmast en fördel att virket var ordentligt genomblött. Detta borde då ha varit ett undantag?

Har sett bilder från ULB där man hade avlägg till flottleden vid bron vid Ellenö. Jag gissar att även det var lite av ett specialfall där endast mindre kvantiteter gick på järnväg "från de djupa skogarna", bortom existerande flottleder. I detta fall hade ju ändå omlastning krävts så det var kanske det mest rationella med dåtidens teknik. I fallet med Stugsund så är det mer svårbegripligt i mina ögon - man torde ju kunna ha kört till bruk/sågverk i Vallvik, Sandarne och Ljusne direkt... ?

Avlägg som detta var ju annars ingen ovanlighet, men då kom virket oftast med hästdragen släde eller vagn, direkt från avverkningsplatsen.

[Leif B]

När jag läst om amerikanska skogsbanor har jag ofta läst om en "mill pond" , d v s en damm vid sågverket där man stjälpte i stockarna och sedan drog upp dem med en transportera och in i sågramen.

På Wikipedia står om några skäl till att man ofta byggde ett sågverk vid en naturlig damm eller mindre sjö eller om det inte fanns någon sådan, anlade en damm vid sågverket. Det handlade bl.a. om att det var enklare att hantera de tunga stockarna i vatten än på land och om att lagra virket utan brandrisk och utan att det uppstår torrsprickor i stocken innan sågningen.
https://en.wikipedia.org/wiki/Log_pond

Jag har uppfattningen att man gjorde så även i Sverige.

[PeO]

Vid sågen i Kvarnabo var det i alla fall så fram till branden 1962. Därefter, i det nybyggda sågverket av tegel, har jag uppfattningen att sågarna hanterades torra. Dammen försvann i vart fall.

[JakobE]

Jo, virket låg ju oftast i en stor damm utanför bruket/sågverket. Det höll virket blött, vilket även var bra när man flisade. Har sett många gamla bilder där intaget till sågverket eller flistuggen kom direkt från denna damm. Dammen var ju oftast havet för de kustnära bruken och dit kom stockarna direkt flottade eller som bogserade buntar.

Var och kikade flera gånger på plywoodfabriken i Ljusne och där hade man en sådan anläggning. Det fanns även spår i närheten och det verkade som om man kunde stjälpa av direkt från järnvägsvagnar ner i dammen. Skulle dock tro att virket framförallt kom som bogserat buntflottat gods sjövägen.

Vad jag tyckte var mysko med bilden var att man då skulle stjälpa det för att flotta det vidare. Varför inte köra direkt till bruken i närheten? Det kanske inte var så konstigt när allt kommer omkring - enklare att allt virke kommer samma väg, även om man då behöver anlita både järnvägen och flottningsföreningen.

[Niels Munch]

Så skal I lige se denne film fra Honkataipale Railway i Finland, hvor en 1000 mm smalsporsbane forbandt to "farvande" og transporterede tømmer, som ellers blev transporteret søværts:

https://www.youtube.com/watch?v=JYbH5c0AZxc

Lokomotivet, som er Krauss 6206/1909, skulle eksistere endnu på et finsk jernbanemuseum.

Bedste hilsener
Niels

[Olof W]

Intressant bild och ett intressant förfarande. Runt 1920 torde en absolut majoritet (?) av virket till sågverk och cellulosafabriker ha flottats. Samtidigt hade väl i princip alla bruk värda namnet järnvägsanslutning så man kan ju fundera på varför man hade sådana avlägg från järnväg istället för att man körde direkt till respektive bruk.

Ett skäl kan vara att järnvägens uppgift var att transportera stockarna från en flottled till en annan över en vattendelare eller förbi en fors. Det var inte heller alltid så att all skog längs en flottled ägdes av den som hade sågverk nedströms utan ägarens sågverk fanns ibland vid någon annan led.
/Olof

[Torbjörn Mårtensson]

Eller också var skogarna spridda över ett större område. Boxholms bruk hade timmersläpp både vid sjön Sommen och vid Svartån, varifrån timret så småningom kunde flottas till sågverket i själva samhället.