Väldigt mycket Siemens med sina många små säkringar. Även mycket rationellt och troligen mycket kostnadseffektivt med nästa hela vägskyddet i en liten utbytbar reläsats med alla reläer förutom spårreläer och spårhjälpreläer samt en utökningsreläsats för två bomdriv. Kanske något att ta modell efter i dag för att få ner kostnaderna för nya vägskydd?
Vägspårledningen är av arbetsströmtyp som är strömlös och således inte ingår i linjeblocket i viloläge. Dessutom är spårreläet direktanslutet till rälen trots att banan är elektrifierad. Detta ändrades senare såvitt jag har fattat rätt. Batteriminus är dessutom ansluten till återgångsrälen. Jag misstänker att intressanta potentialskillnader mot lokalt jordade detaljer kunde uppstå inne i kuren vid pådrag med tungt tåg. Hur tänkte man egentligen?
När ändrades kontrollsignalerna med rött fast eller gult blinkande sken till de vägskyddssignaler som finns i dag?
Förefinnes bilder från någon av dessa anläggningar? Vilken typ av bomdriv användes?
Konduktörsposten (TGOJ:s personaltidning) hade 1971 några bilder på vägskydd med SJ-standard: ÅSSA-driv och "enpetare". Exempel: https://digitaltmuseum.se/021018180625/ ... h-landsvag Dessa måste ha utrustats så redan från början, med tanke på att de triangulära kastljusen blev SJ-standard på 60-talet.