Elektrisk varningsklocka 1866

[Jöran Johansson]

När man letar i gamla dagstiningar hittar man ibland det man söker, men alltid en del annat intressant. Här är ett exempel, taget ur Göteborgs-Posten den 24 oktober 1866:

"Hamnbanan. Å den längs hamnkajen från Lilla Bommen till Jernvågen anlagda jernbana har i dessa dagar en telegrafledning upplagts på särskildt uppförda stolpar. Ledningen förer till en vid svängbron öfver stora Hamnkanalen inrättad klocka, hvilken bringas till ringning medelst den elektriska strömmen från Jernvägens stationshus, då man derifrån vill signalera ett tågs afgång på hamnbanan. Afsikten härmed är, att genom klockan dels hålla banan å svängbron klar vid tågets ankomst och dels varna trafikerande från att i allmänhet belamra banan. Klockans ljud är tillräckligt starkt, för att kunna vid signaler utöfva åsyftad verkan."

En egen undring: Hur fick man ström vid denna tid? Var generatorer uppfunna eller använde man "galvaniska element"?

[Micke Carlsson]

1866 är anmärkningsvärt tidigt. Werner von Siemens anses ha uppfunnit dynamon samma år. Enklare varianter på generatorer/alternatorer finns dock sedan 1830-talet, som "Faraday's skiva" eller Hippolyte Pixii's alternator.

Wikipedia tycker att de första demonstrationerna av elektricitet (som t ex belysning) i Sverige ägde rum först på 1870-talet. Men jag utgår från att årtalet 1866 är rätt. I så fall så fanns sedan 30 år närmast experimentella men dock existerande enkla modeller av generatorer som kunde vevas runt.

Sveriges första telegraflinje inrättades 1853. Där användes kemiska batterier. Min gissning är att man antagligen använde telegrafi-teknik eftersom just telegrafledning nämns, och att man då hade ett sådant batteri som vid telegrafering.

[torbjorn_forsman]

Det var säkerligen någon form av galvaniskt element av "våt" typ, samma teknik som användes för att strömförsörja telegrafledningar mm på den tiden.

[Gunnar Ekeving]

Vid denna anläggning användes förmodligen s k banvaktsklockor, som drevs mekaniskt av ett lod, ungefär som ett stort golvur. Löpverket utlöstes på elektrisk väg från den station eller annan plats som skulle ge signal till exempelvis vägvakter och till nästa station. Utlösningsströmmen kom från galvaniskt batteri eller vevdriven induktor. I början var det nog batterier.

På tyska kallas dessa anordningar Läutewerke. Tysklands sista Läutewerk togs ur bruk 1990, men i Schweiz fanns de kvar längre. I Danmark försvann de kanske på 1970-talet, och i Sverige sannolikt långt tidigare. Wikipedia om Läutewerke https://de.wikipedia.org/wiki/L%C3%A4ut ... Eisenbahn)

SJ använde även ringverk som fungerade helt elektriskt, vanligen med batteriström. De olika typerna av signalanordningar beskrivs i SJ 50-årsskrift från 1906, skannad av Runeberg https://runeberg.org/sj50/2/0596.html

Instruktion för anläggningen vid SJ hamnbana i Göteborg https://ekeving.se/p/gbg/hamn/SJ_hamnba ... r_1867.pdf

[Järn]vågen som nämns i instruktionen låg på baksidan av nuvarande Folkets Hus, ungefär där det långt senare fanns ett dansställe benämnt "Vågen".

Att jag tror att denna ringverksanläggning använde elektromekaniska klockor av "Läutewerk"-typ beror på att det i instruktionen talas om olika antal "slag" på klockorna. Instruktioner för rent elektriska ringverk nämner istället (korta eller långa) "ringningar". Tidningsnotisen som Jöran hittat beskriver också klockornas starka ljud, vilket är typiskt för de elektromekaniska ringverken.

[anders_w]

Pensionerat danskt ringverk, nu på DSB:s kursgård i Knudshoved.