Att köra (eller icke köra) utfärdståg

[Granis]

Micke skrev så här i tråden om fordonen på Torekällsberget:

Framtiden finns ju inte på Trafikverksspåren utan i att kanske skapa något "Didcot-liknande" i längden.

Det kan ju vara en intressant -och betydande- fråga i sig för berörda föreningar och verksamheter. Inte bara kopplad till EMRTS/ ECTS-frågan, även om den liksom ställt saken på sin spets kanske. Men oaktat denna har ju flera utfärdsföreningar på Trafikverksspåren haft problem med sina för verksamheterna så viktiga tillstånd i flera år nu. Och åtstramningar av regelverk har försvårat möjligheter med att s a s kompensera detta genom köra åt varandra och låna fordon mellan föreningarna.

(Nu använder jag bara förkortningar)

SMoK, FSVJ, NJ och SKÅJ kör -de sistnämnda även med ånglok (väl?)- men f ö är det fortfarande.. tufft. mfÖSJ tillhör ”återkommarna”, och BJs jobbar på det. Även JÅÅJ jobbade väl e e u på detta, men gav upp när TrV tog bort/ skulle ta bort plankorsningen med E45 (?) Fast bara på aktuell bana till Svanskog då?

Nu senast lyckades mfGDJ med varianten tillstånd på begränsad bana på TrV-spår genom sträckan Falun- Grycksbo, en lösning SSJF väl redan (i praktiken i varje fall?) hade på (del)sträckan Strömsnäsbruk- Traryd.

Nu förstår man väl att det ”suger i körnerverna” hos många aktiva, inte minst hos de som varit med under De Gyllene Åren när man kunder köra ångtåg i full fart mellan stora städer, men hur troligt är det att detta kommer att (åter) kunna ske i större skala, hos många (typ) föreningar? Av såväl tekniska som tillstånds och resursskäl?

Är framtiden då att begränsa sig till en bana, en bana där annan trafik också är ”begränsad” (t ex enbart godstrafik på vardagar). Eller att hitta en sådan där all trafik upphört? Och att man då är beredd att satsa på tillhörande eget underhåll av spåranläggningen? Och ge upp hoppet att få till/ bibehålla sådan parallell (typ) trafik på "sin" bana, som ENJ gör (?) och som DVVJ kanske blir tvungna att göra. Noterbart här är väl att det ju var på detta sätt de flesta museibanor ändå startade sina verksamheter.

”Didcotvarianten” finns väl redan i t ex Grängesberg, Nynäshamn, Lärje, Klippan och Karlsvik. Det sistnämnda kombinerat med begränsad trafik á la ”Grycksbo/ Strömsnäsbrukvarianten”. Dessutom kan utfärdsföreningarna SKÅJ i Krylbo, mfÖSJ i Kristianstad, NJ i Nässjö och FSVJ i Oxelösund ”bjuda” på detta. Och säkert fler, lite beroende på hur man vill definiera och dimensionera denna typ av verksamhet. Räcker det med att kunna dra ut ett påeldat ånglok från stallet och köra några meter fram och tillbaka, eller måste man ha en bangård att köra tågsätt på?

/ L G

[Micke Carlsson]

Framtiden tillhör museibanorna, om man ska vara krass. Det här med trafik på statens spår blir ett mellanting som "till slut inte gick längre". Sist kvar blir föreningar som NJ, som inte räds att hyra in Rc-lok för att dra tåget. Chartertrafikföreningar kan ha en framtid, de ETCS-lok som Sjvm kan tänkas disponera för utlån i framtiden är för NJ och SKÅJ och BJs-typen av förening.

Vad ska andra göra: Räcker det med att dra ut ett påeldat lok från stallet? Jag tror inte det. Varken för besökare eller för medlemmar.
Man behöver titta på hur man kan utveckla sin etablering, så som man har gjort i Didcot, så som man har gjort i Gävle (utomhus), det handlar om att skapa miljöer och då inte "verkliga/autentiska" som på museibanorna utan i koncentrat, kalla det pastisch eller kalla det potpurri men "intrycksintensiva" miljöer som lockar till att besöka platsen. Varför inte med bensinmacksnostalgi och/eller alla andra just nu trendande teknikintresseområden. Det kan finnas en attraktiv autenticitet även i detta, men på liten yta måste man tänka på att maxa upplevelsen, koncentrera upplevelsen.

I Nynäshamn kan man maxa upplevelsen om angränsande mark släpps till med att t ex bygga ut ett spår och uppföra två mycket enkla stationer/plattformar som skulle ge 700 meter möjlig tågresa. Det är i alla fall 5 minuters åktur enkel väg. Det är för övrigt precis vad som finns på Didcot center, ½ mile bana att åka fram och tillbaka på. Det finns helt enorma möjligheter att göra saker som vi aldrig gjort förut i Sverige, om vi tar tag i utvecklingsmöjligheterna i den riktning de finns istället för att stirra på ERTMS-väggen som sätter stopp för allt vi gjort förut.

[Granis]

”…skapa miljöer och då inte "verkliga/autentiska" som på museibanorna utan i koncentrat, kalla det pastisch eller kalla det potpurri men "intrycksintensiva" miljöer som lockar till att besöka platsen. Varför inte med bensinmacksnostalgi och/eller alla andra just nu trendande teknikintresseområden”.

Intressanta funderingar där, Micke (som vanligt). En sorts utveckling av ”nostalgimuseikonceptet” då. Som t e x Johannamuseet i Skåne eller Motala motormuseum. Det sistnämnda då med fokus på bilar, men som ändå visar mycken annan teknikhistoria. Allt från gamla hushållsmaskiner till mobiltelefoner. Och som därmed tilltalar breda och stora grupper. Där -på en "järnvägsinriktad" anläggning- kollektiva färdmedel som tåg kunde erbjudas som en liten men ändå rörlig upplevelse. Typ en 700 meter rundbana eller så.

Dom ansatser till utställningar o dyl som ändå gjorts vid museibanorna och hos utfärdsföreningarna kanske -förvisso av naturliga skäl- haft för stort fokus på just järnvägarna, deras historier och upplevelser? Inte så konstigt med (som vanligt) begränsade utrymmen och resurser. Men måhända har man varit för fokuserad på tågt*ntar som besökare?

En gammal (ditflyttad) bensinmack med några uppställda (?) veteranbilar och en utställning med gamla kameror och telefoner kanske skulle locka fler besökare till ”järnvägsbaserade” Nynäshamn och Krylbo t ex? Men -återigen: Det handlar om resurser. Och ideella intressen. ”Vill folk inte titta på ett unikt trekopplat ånglok med 1219 mm spårvidd jag jobbat med i trettiosju år kan dom åka nån annanstans”….

/ L G

[Martin Långström]

”Didcotvarianten” finns väl redan i t ex Grängesberg, Nynäshamn, Lärje, Klippan och Karlsvik. Det sistnämnda kombinerat med begränsad trafik á la ”Grycksbo/ Strömsnäsbrukvarianten”. Dessutom kan utfärdsföreningarna SKÅJ i Krylbo, mfÖSJ i Kristianstad, NJ i Nässjö och FSVJ i Oxelösund ”bjuda” på detta. Och säkert fler, lite beroende på hur man vill definiera och dimensionera denna typ av verksamhet. Räcker det med att kunna dra ut ett påeldat ånglok från stallet och köra några meter fram och tillbaka, eller måste man ha en bangård att köra tågsätt på?

/ L G

MBV (Karlsvik) har även de återfått trafiktillstånd på det "stora" nätet, dock så har ingen trafik hunnit genomföras i år, dels pga. blockerad anslutningsbana (fjärrvärmearbete under spåret) och dels för att fordonen som var tänkt att köra med inte hann bli färdiga i tid för att kunna garantera körning.