Vi avslutar vår inläggsserie om VGJs personvagnar med denna del, som avhandlar banans sommarvagnar och resgodsvagnar. Om någon missat tidigare delar länkar jag till del 1 och del 2.
VGJ resgodsvagnar
Klemmings förslag till första vagnuppsättning upptar 10 packvagnar och till dessa tre ångpannor för tåguppvärmning. Göteborgs mekaniska verkstad levererar år 1899 de elva vagnar som det till slut blir. Vagnarna får nummer i samma serie som personvagnarna och blir F 1030-1040, varav de fyra sista förses med ångpannor. Samtliga vagnar har två plattformar, bromsar-/konduktörskupéer och för ovanlighetens skull, dubbla svängdörrar. Den sista finkan ska enligt huvudboken ha blivit levererad år 1900, men den anses ändå levererad år 1899 i VGJs fortsatta rapportering.
Leveransbild av F 1031. Observera det som verkar vara ett toalettrör under tjänstekupén!
(Västergötlands museum, 1M16-B145254:697)
Leveransbild av F 1039.
(Västergötlands museum, 1M16-B145254:702)
En bild som ger möjlighet till närstudium av F 1034, tagen i Göteborg år 1902.
(Järnvägsmuseet, JvmKBEB02885)
Samma plats och kanske samma tillfälle: ena ändens plattform på en annan F-vagn.
(Järnvägsmuseet, JvmKAFR00551)
För att bereda plats för fler personvagnar i 1000-serien numreras vagnarna om till nr 1930-1940 år 1911/12.
År 1916 får de två ångfinkorna nr 1937-38 nya pannor. Vagnarna får då en större uppbyggnad på taket och vikten ökar från 9.5 till 10,7 ton. Senast år 1921 är nr 1939-40 också ombyggda. De två bilderna nedan är de enda vi hittat på de ombyggda vagnarna.
En av de ombyggda finkorna i ett insnöat tåg med vedeldat, möjligen torveldat lok, vid tiden för första världskriget. (Mariestadsdatabasen, 1680_1762_mv)
En bild från Göteborg där man ser uppbyggnaden på taket tydligare och även att fönstren verkar förändrade. (Jernvägsnytt)
Som synes har inte mycket hänt sedan leveransen av vagnen, trots att året är 1938 i Skara år 1938. F-vagnarna förblir rätt oförändrade genom åren. (Järnvägsmuseet, JvmKDAJ04774)
År 1944 har nr 1930-1936 littera F3t. Från att ha vägt 5,8 ton är de nu barlastade med 1,5 ton, men väger ändå bara 6,5 ton! Ångfinkorna nr 1937-40 har littera Fåt. Dessa elva vagnar blir VGJs enda nylevererade resgodsvagnar, men redan från tidiga år kan man på bilder se att de ofta kompletteras med en G-vagn i tågen. Dessutom tillkommer det senare genom ombyggnad ett antal vagnar, som vi ska se nedan.
Mellan år 1944 och SJs övertagande år 1948 hinner F3t-vagnarna 1930-36 byta littera till F4.
Ångfinkorna
F 1937-1940 genomgår på VGJ verkstad en kraftig ombyggnad under år 1947 och blir godsfinkor litt Gst. De får nya korgstommar från Plåtmekano med högvälvda tak. Minst en vagn besiktigas under året och övriga är klara året efter. Vi har tyvärr inte hittat några bilder som visar vagnarna efter ombyggnad.
Sommarvagnarna
Dessa vagnar har varit föremål för flera inlägg med frågor och utredningar på Järnvägshistoriskt Forum. Denna sammanställning bygger givetvis på detta, inklusive informationen från arkiv, foton, ritningar och egna och andras antaganden och slutsatser.
I styrelseberättelsen för år 1900 sägs att ”Under årets lopp hafva levererats nybeställda 40 timmervagnar, hvaraf 10 st. försedda med öfverbyggnad för omändring till personvagnar sommartiden.” Vagnarna är byggda av Landskrona mekaniska verkstad och sommarvagnarna får littera N2 med numren 1270-1279, varav 1275-79 har skruv- och vakuumbroms. Skälet till köpet är att VGJ tidigt satsar på ”lustresande” till turistmål som Kinnekulle och Gräfsnäs. I det senare fallet blir man till och med ägare till slottsruinen och ett större markområde.
En av få bilder på en VGJ N2 apterad som sommarvagn är Landskronas leveransbild av bromsvagnen N2 1278. (Västergötlands museum, 1M16-B145254:696)
En unik bild med inte mindre än nio av sommarvagnarna i ett utflyktståg, taget i Björboholm. Eftersom vagnarna är i originalskick och det ser alldeles nygrusat ut kring godsmagasinet gissar vi att tidpunkten är år 1901. Bilden ska visa ”Festtåg mot Strandkullen”. (Bild från Stora Lundby hembygdsförening VGJ image_67199233)
Från godsvagnar till permanenta sommarvagnar och några resgodsvagnar
Av leveransbilden ovan framgår att det enbart är de rätt enkla soffryggarna som utgör vagnssida, en litet ovanlig och säkerhetsmässigt tvivelaktig lösning. Ett annat problem med sommarvagnar är att det nog är en god idé, men att lyfta av sommarskroven och förvara dessa vintertid är säkert krångligare än man tänkt sig. För att istället kunna använda dem som finkor måste de ha väggar och dessutom ska bänkarna vara enkla att ta ur.
För att få bättre användning av vagnarna fattar styrelsen därför redan under år 1902 beslut om att för en kostnad av 1050 kr per vagn, bygga om fem vagnar ”så att de lämpligen kunde användas om sommaren till personvagn och om vintern till täckta godsvagnar”. Senare samma år beställer man ombyggnad av ytterligare tre stycken. Enligt huvudboken färdigställs de år 1903 respektive 1904. Förutom förändrade korgar får vagnarna även mattor.
Kvar blir två vagnar, nr 1272 och 1274, vilka fortsatt är öppna godsvagnar litt N2, men alla vagnarna ”används sommartid för personbefordran”.
Göteborgs mekaniska verkstads ritning från 1903 över ombyggnad till littera GC. Man ser här att lämmarna från godsvagnstiden är kvar och att fönstren kan ersättas med luckor.
(Järnvägsmuseet, KGAA07666)
För att hålla samman nummerserierna för de olika typerna av vagnar sker år 1911 en omnumrering. De fortsatt öppna vagnarna N2 1272 och 1274 blir därför N2 1270-71. De ombyggda vagnarna blir 1272-1279, fortsatt med littera CG, men redan år 1913 betecknas de GC.
Permanenta resgodsvagnar, Fs 1278-1279
År 1913 blir 1278-1279 åter ombyggda, nu till permanenta resgodsvagnar litt Fs. De blir inte riktigt av samma typ som den täckta vagnen på ritningen ovan, man behåller tex bara den övre delen av fönstren. Vagnarna får även tjänste-/bromskupé. Underlittera ”s” bör förmodligen tolkas som ”större”.
Ombyggnaden av 1279 till Fs illustreras här tydligt av de horisontella förstärkningsbanden. Vagnslämmarna är fortsatt kvar och korgen hålls fast av stolpfästena. Bakom de öppna dörrarna finns lodräta förstärkningsjärn. (Foto från Anders Jansson)
En härlig bild av ett VGJ-tåg utanför Sollebrunn år 1920, med en delvis skymd Fs-vagn. (Järnvägsmuseet, JvmKDAJ04829)
En detaljbild av Fs-vagnen. Mannen är okänd. (Järnvägsmuseet, Detalj ur JvmKDAJ04829)
Ett imponerande specialtåg med tre fd N2-vagnar. Första vagnen är en Fs-vagn i den första versionen med minskade fönster. Resgodsdörrarna är fortsatt glasade och dörren till tjänstekupén syns tydligt. De båda andra är GC-vagnar i ursprungligt skick efter ombyggnaden år 1903/04.
Rimligen rör det sig om någon form av jubileum eller specialtåg, med det verkar vara tomt. Någon som vet mer? (Järnvägsmuseet JvmKBED01073)
Ett förmodligen rätt långt persontåg på okänd station. I början av tåget går en GC i originalskick, i detta fall med snedsträvor på dörrarna. Den andra vagnen av samma typ är en av Fs-vagnarna nu eventuellt med fönsterlösa godsdörrar. Bilden är tidigast tagen i mitten av 1910-talet med tanke på teakvagnen i tåget. (Egen samling)
Som framgår av postavsnittet används 1270-1271 till postbefordran sommartid från år 1915 till senast omkring år 1920.
En intressant vardagsbild på ett nordgående tåg år 1925 i Nossebro. Fs-vagnen i tåget är nu ännu en gång ombyggd och har panel som döljer spåren av de ursprungliga, större fönstren och vagnslämmarna. Här syns tydligt de för Fs-vagnarna typiska lodräta förstärkningjärnen vid resgodsdörrarna. Vagnen har fortsatt helt raka långsidor.
(Järnvägsmuseet, del ur JvmKBEB02869)
Tack vare en dansk järnvägsintresserad finns en mycket bra bild på en resgodsvagn i Göteborg omkring år 1932. Vagnen verkar vid en första anblick vara 1273, men med tanke på utförandet med u-balkar vid dörrarna och att den har raka långsidor, rör det sig i själva verket om Fs 1278.
(Jernbanen.dk:”Gamle fotos fra Svensk kongerige”)
En av Fs-vagnarna år 1941, tillsammans med den nylevererade Co 3008 och en av CD-vagnarna.
(Järnvägsmuseet)
Från permanenta sommarvagnar till enkla personvagnar
Under perioden 1914-1916 rapporterar VGJ till Väg- och Vatten att man bara har sex sommarvagnar. Från år 1917 har man åter åtta sommarvagnar, genom ombyggnaden av de båda N2-vagnarna 1270-71. Dessa blir enklare personvagnar med sju fönster, i två olika storlekar och har troligen fortsatt raka långsidor. De blir ett slags prototyper för den kommande ombyggnaden av vagnarna 1272-1278. År 1922 för VGJs Vd förhandlingar med SKF om vad man kallar ”kullager”. Följden blir att styrelsen fattar beslut om att anskaffa rullager till 16 à 18 axlar. Några av dessa används under de två ombyggda vagnarna (se även tidigare avsnitt om CFo 1025 och postvagn BD 1014).
År 1923 försvinner begreppet sommarvagnar helt ur rapporteringen till VoV och alla vagnarna 1270-1277 kallas nu personvagnar. Man kan förmoda att de byggs om inför Göteborgsutställningen samma år.
Denna bild från Göteborg den 23 maj 1939 är unik då det är den enda bilden som visar C 1270 och 1271, dessutom tillsammans. Båda har sju fönster och tycks ha kvar originalgavlarna med liggande panel. Observera att båda vagnarna alltså har rullager. (Järnvägsmuseet, JvmKBEB02924)
VGJs ritning över ombyggnaden av GC-vagnarna 1270-1277 till C-vagnar är troligen från 1924. Märkligt nog finns ritningen i två upplagor, en avseende enbart 1270-1271 och denna för 1270-1277, vilket ju är än märkligare med tanke på att 1270-1271 redan borde vara ombyggda. I blyerts står det dessutom 1270-1274! VGJ 1236 är ritningsnumret och inget annat. (Riksarkivet)
Om man studerar ritningen noggrant, framgår det att vagnen är 120 mm smalare i ändarna än på långsidorna, vilket innebär att vagnsändarna är avfasade över instegen. Att man behållit de gamla gavlarna kan vara svårt att se, men på några av kommande bilderna syns det rätt tydligt på vagnarnas tak. Märkligt i sammanhanget är att vagnarna ändå har ny stående panel på gavlarna.
Ombyggnaden minskar platsantalet från 48 till 40 och vagnarna får i likhet med övriga VGJ-vagnar gasljus. Om det är de egna verkstäderna eller externa snickare som utför ombyggnaderna är oklart. Att det är Kalmar Verkstad som gör ombyggnaden är inte troligt då ingen notering finns i verkstadens beställningsböcker. Helt säkra är vi inte heller att vagnarna verkligen blir ombyggda på detta sätt, kanske skiljer de i detaljer.
Sannolikt är denna bild från början av år 1924 en av de tidigaste av motorvagnen VGJ X 1 i trafik. Sist i tåget går en av de nyombyggda enkla personvagnarna, nr 1272-1277 med fem fönster. Bilden är den enda vi hittat som visar denna typ av vagnar i sin helhet, trots att det rör sig om sex vagnar! Man kan se att vagnen har öppningsbara skjutfönster och att långsidan är avfasad i vagnsändarna.
(Järnvägsmuseet, JvmKBED01076)
Från personvagnar till resgodsvagnar
Under andra delen av 1930-talet byggs 1272-1277 åter om, nu till permanenta resgodsvagnar. Kanske minskar behovet av vagnarna vartefter att ombyggnaderna av boggivagnarna fortskrider eftersom det sammanfaller i tiden. Först ut är nr 1277 år 1936 följd av nr 1276 år 1938. Sedan fortsätter man med nr 1275 år 1939 för att avsluta med vagnarna 1272-1274 år 1941. Vagnarna saknar tjänstekupéer och avviker även i detaljer från Fs-vagnarna 1278-1279. De har även andra mindre skillnader sinsemellan i utseende, liksom i utrustning.
Beträffande planeringen av ombyggnaden av GC 1272-1274, som av styrelsen betecknas Cg, sägs att de uttagits före aktuella boggivagnar för att de redan är försedda med varmvattenpannor. Tanken är att vagnarna ska användas ”i tågen 7 och 8 samt lokaltågen å Gbg”. I de långväga motorvagnsdragna tågen ersätts de redan år 1944 av nylevererade rälsbussläp av HC-typ.
En av vagnarna i Skara 26 dec 1939. (Järnvägsmuseet, JvmKBIA08600)
En av vagnarna 1272-1274 i Skövde med vedeldat lok under kriget. Vagnen har varmvattenpanna, vilket framgår av expansionskärlet på taket, men skiljer sig i detaljer, tex skyddsbrädorna inne i fönstren. Den har också fisklåda! I tåget går också en nylevererad Bautzenvagn och en av de ombyggda äldre vagnarna, även den med silvertak.
(Järnvägsmuseet, JvmKBED01087)
På denna bild från Skara går en av vagnarna i LSSJ-trafik tillsammans med fd SAJ-fordon. Här ser man tydligt att vagnens långsidor är avfasade och att kupédörren är igensatt.
(Västergötlands museum, 1M16-B145254:461)
VGJ 8 i Göteborg under kriget med tendern påbyggd för torv. Resgodsvagnen, som har varmvattenpanna i underredet och expansionskärl på taket, bör vara någon av 1272-1275. (Järnvägsmuseet, JvmKDAJ04784)
En av vagnarna i ett kort tåg i Mariestad i december 1939. Här syns också avfasningen tydligt över den igensatta ingångsdörren. Vagnen saknar expansionskärl på taket, och har ett något avvikande handtag på dörren och bör därför vara en av 1276-77. På postvagnen är nu en varmvattenpanna monterad. (Järnvägsmuseet)
Från C och åter till godsvagn
De vagnar som är kvar längst som personvagnar är C1 1270-71, kanske för att de har rullager. De slopas år 1945 och nu har moderniseringsprogrammet kommit så långt att dessa rätt ålderstigna och enkla vagnar kan utrangeras. De byggs inte om till resgodsvagnar men någon skrotning är inte heller aktuell, utan underredena blir ombyggda till de täckta godsvagnarna Gssl nr 2147 respektive 2143 (se mer i personvagnsavsnittet)
Resgodsvagnarna övertagna med SKVJ och MKJ
Fem resgodsvagnar kommer med de inköpta banorna och de får alla VGJ-nummer:
Fd SKVJ F 529 blir omgående nedklassad av VGJ och blir G 1529. Om vagnen är av samma typ som 530, dvs plåtklädd, är inte känt. Det är inte heller känt om den byggs om i samband med att den blir godsfinka. Den slopas förmodligen redan år 1916 och blir bangårdsvagn.
Fd SKVJ 530 fortsätter som ångfinka F 1530 på VGJ, åtminstone till år 1921. Den blir år 1926 ombyggd till godsfinka och numreras senast år 1929 om till Gu 1517. Den är kvar in på 30-talet då numret övertas av en I-vagn. Senare dyker numret 1517 upp som bangårdsvagn i Hova, men om detta avser en godsfinka är oklart.
En detalj ur bilden från Lundsbrunn. Finkan mitt i tåget har bromskupé och kanske är det fd SKVJ F 537, byggd år 1892, då den har äldre enkla ventilöppningar och inte liknar någon VGJ-typ? (Järnvägsmuseet)
F 1537 byggs år 1917 om till godsfinka med helt ny korg och blir kvar som trafikvagn.
MKJ resgodsvagnar är båda från banans öppnande och byggda av Kristinehamn, dvs ålderstigna med bara 2,8 meters hjulbas, senare ökad till 3 meter. De kommer ändå till fortsatt användning på VGJ som F 1569-70, varav den senare är ångfinka. De blir båda G-vagnar någon gång under perioden 1922-29.
Förstatligandet och SJ-tiden
VGJ-vagnarna
”Alla” resgodsvagnar finns kvar vid SJ övertagande. De sju ursprungliga resgodsvagnarna, F4 1930-1936 blir på SJ Fp 114-120. Några av vagnarna får vid revision förlängd vagnskorg genom inbyggnad av ena plattformen. De fd ångfinkorna blir Gsp 300394-97. Förutom två tidigt slopade vagnar slopas övriga under år 1960 och 1961.
Den bedagade F4 1932 slopas av SJ redan år 1949 och den är här märkt med ”skrot”. Nummerskylten ser besynnerlig med siffror i olika stora storlek och höjd. Trots att den inte verkar ha varit i trafik på ett tag, märks den ändå alltså om till littera F4 vid omlittereringen efter år 1944.
(Järnvägsmuseet)
Resgodsvagnarna F1 1272-1279 finns kvar med tre olika utföranden beträffande utrustning. SJ fortsätter ombyggnaderna, det mest synbara resultatet är att kanske många av vagnarna får nya rektangulära fönster, ibland bara tre per sida. Vagnarna slopas kring år 1960, men eftersom det är behov av fler resgodsvagnar på Roslagsbanan återinregistreras de och skickas dit i början av år 1960. Tiden i trafik blir kort och redan år 1962/63 slopas och skrotas de.
När SJ tar över är det ingen av de övertagna vagnarna från SKVJ eller MKJ som används som resgodsvagnar.
Såväl fd 1529 som 1517 dyker efter många år upp som tjänstevagnar på SJ, utan att ha satt några spår under VGJ-tiden. Om vagnarna verkligen är SKVJ 529-530 är svårt att veta då VGJ emellanåt tycks göra en del omnumreringar. Fd Gät 1529 är när SJ övertar godsförflyttningsvagn i Forshem. Den överlever in på 1960-talet. VGJ 1517 överlever som godsförflyttningsvagn i Hova. Den skrotas år 1958.
Gä 1537 blir Gsp 300361 på SJ och fortsätter som trafikvagn, men blir tjänstevagn år 1956. Den skrotas år 1961 och korgen säljs.
De båda MKJ-vagnarna finns kvar med littera Gät till år 1944. När SJ övertar är 1569 bangårdsvagn i Forshem men slopas år 1956 och korgen säljs. Kanske finns den fortsatt kvar någonstans i trakterna av Skara?
Kanske byggs Gä 1570 om av VGJ och får ny korg, då SJ anser det är värt att inregistrera den som Gsp 300364? Den finns kvar till år 1959 då den slopas.
Bevarade vagnar
Ett antal olika vagnar ur VGJs stora vagnpark finns bevarade, men ingen av dem i komplett ursprungsskick.
Co 1003 övertas redan år 1965 av Stora Lundby Järnvägsmuseet och finns nu bevarad på Anten- Gräfnäs Järnväg, AGJ. Den är i moderniserat skick, breddad med högvälvt tak och kan redan innan VGJs nedläggning år 1970 återställas i trafikdugligt skick. Numera används vagnen mycket sparsamt vad vi förstår.
VGJ 1003 sist i avskedståget på VGJ år 1970. (Eget foto)
Originalkorgen till BC 1006 är bevarad av AGJ efter att ha varit sommarstuga i Hindås från 1940-talet.
(Foto Björn Thyrelius)
Av VGJ 1016 återstår bara underredet sedan SJ byggt en ny korg. Den säljs i början av sjuttiotalet till några medlemmar i Uppsala-Lenna Järnväg, ULJ.
SJ BF2p 352 upprustad i Faringe år 2003. Den har åtminstone tidigare mest använts för föreningens banavdelning. (Eget foto)
Vagn C 1034 finns bevarad i Skara sedan 1968. Den är delvis återbyggd till ett skick som C-vagn, efter att ha varit tjänstevagn. (Eget foto)
VGJ Gssl 2143/ Grp 300416 inköps på privat initiativ till AGJ 1978. Den är byggd på en av de forna sommarvagnarna/personvagnarna, nr 1271. Vagnen är avställd. (Foto: Bengt Nordh)
VGJ Gssl 2151, SJ Gsp 300424, säljs år 1977 till SRJmf, men är numera uppställd i Hjo hamn. Vagnen är byggd på underredet från SKVJ 1531. Bilden visar vagnen sist i tågsättet. Placeringen av ventilerna ställer vi oss frågande till.
(Sjöhistoriska museet, del ur Fo170201AF)
VGJ 1568, fd MKJ 603, är bevarad i Skara. Vagnen är renoverad och har fått ett nytt underrede från en godsvagn.
VGJ C 1568 i Hultsfred 1979 i samband med SJK jubileumsutfärd med VGJ 29 på Växjö-Västervik.
(Eget foto)
I Skara finns även fd Gsp 300363, fd SKWJ F 537. Det är bara ramverket som är original då korgen är ett VGJ-bygge från år 1917. Vagnen avvaktar en omfattande revision.
En vagn som kunde ha bevarats
Utanför Skara, invid ån Flian, stod länge korgen från SKVJ 560/ VGJ 1530 uppställd som sommarstuga. Tyvärr var inte ägaren intresserad av att diskutera ett bevarande och då västgötaföreningarna var i ett uppbyggnadsskede hölls inte frågan levande. Istället kom korgen senare att bli övergiven och förfalla bortom räddning. Bara ett lanterninfönster finns idag kvar av vagnen.
Fd VGJ 1530 vid Flian, fotograferad i slutet av 1960-talet av Bengt Nordh.
Fordonslista
Precis som tidigare inlägg är de grå fälten vagnar som bytt nummer eller köpts in från andra banor.
Ett stort tack till:
Anders Jansson för generöst delande av värdefulla fakta och bilder samt faktagranskning.
Robert Herpai för tålmodigt framplockande ur järnvägsmuseets fotosamlingar
Göran Engström för statistiska underlag med vagnförteckningar.
Jesper Skogström för info om VGJ 1530 vid Flian
Bengt Nordh för bilder
Björn Thyrelius för bilder
Sune Nylén för bilder
Viktigaste källorna:
Järnvägsmuseet, bilder på Digitalt museum och i samlingarna i Gävle.
Riksarkivet: Västergötland-Göteborgs Järnvägar: styrelseprotokoll, huvudböcker, ritningar, årsberättelser
Väg och Vattenarkivet: Årsvisa redovisningar och inspektioner, Formulär A, Besiktningshandlingar
Västergötlands museum: Mjörnforska arkivet
Järnvägshistoriskt forum
Fordonsförteckningar för VGJ mellan 1913 och 1921 samt för år 1944
/Stefan & Johan