Åstorp gamla bangård

[harald]

Det blå strecket finns bara i din dator, så det ser inte vi.

[Anders.k.]

Det blå strecket finns bara i din dator, så det ser inte vi.

Okay, Suck !

Ja, ja det är ju benet i triangeln längt till höger då som någon skrev tidigare som är Signestorp

M.V.H Anders.k.

[Ulf Pålsson]

Vad jag kan se har ingen i tråden kommenterar de två signalställverk (ställverk I och ställverk II) som finns på ritningen. På en annan ritning hos Ekeving, https://ekeving.se/r/sr_SJ/B/HHJ_192601.jpg från 1926, finns ställverken i detalj samt förreglingstabell. Planritningen är möjligen äldre, för på ritningen med förreglingstabellen finns tillagt en utfartssignal H mot Gunnarstorp samt en växel 27 som verkar finnas utanför växel 10 ab/cd.

Enligt Per Forsströms Ställverksregistret är ställverk I och II troligen från 1906. De byttes 1935 mot det ställarställverk ("el-med-el") som sedan fanns i drift ända till 2006.

Det särskilt intressanta med 1906 års ställverk, tycker jag, är de begränsade tågvägsmöjligheterna, och att tågvägarna var så att säga "reserverade" för resp. järnväg:
* Till spår 0 och 1 kan körsignal visas bara från (Kattarp–)Nyvång (infartssignal A), d.v.s. från SJ (f.d. Skåne–Hallands järnväg, till SJ 1896).
* Till spår 2 och 4 kan körsignal visas bara från (Ramlösa–)Gunnarstorp (infartssignal B) och från (Klippan–)Kärreberga (infartssignal D), d.v.s. från Helsingborg–Hässleholms järnvägar, HHJ (SJ från 1940).
* Till spår 3 och 5 kan körsignal visas bara från (Teckomatorp–)Norra Vram (infartssignal C) och från (Ängelholm–)Spannarp (infartssignal E), d.v.s. från SJ (f.d. Landskrona–Ängelholms järnväg, till SJ 1896).

Detta måste ha inneburit en väldigt strikt spåranvändning för ankommande tåg.

Utfartssignaler med utfartstågvägar i ställverket fanns från 3 (utfartssignal F) och 5 (utfartssignal G) mot Norra Vram(–Teckomatorp), och så fanns en troligen senare uppsatt utfartssignal (H) mot Nyvång(–Kattarp) utanför själva "bangården". Troligen motiveras dessa utfartssignaler endast av att de underlättade tågvägsinspektionen (förregling av rätt läge och låsning för växlar som låg "långt borta"). Det är ju annars fullt av motväxlar i alla utfartstågvägar, motväxlar som med fördel kunde ha förreglats i huvudsignal.

Hur som helst bör avsaknaden av utfartssignaler för vissa tågvägar ha inneburit att man undvek att t.ex. köra från andra spår än 3 och 5 mot Norra Vram. Förmodligen hade också "varje järnväg" också "sitt" eller "sina" spår för avgående tåg.

1935 års ställverk, där det fanns tågvägar till varje tågspår på stationen från varje linjeavsnitt och omvänt (i den utsträckning som spårkonfigurationen tillät), det måste underlättat trafikeringen i Åstorp väsentligt.

[Göran Kannerby]

Vad jag kan se har ingen i tråden kommenterar de två signalställverk (ställverk I och ställverk II) som finns på ritningen. På en annan ritning hos Ekeving, https://ekeving.se/r/sr_SJ/B/HHJ_192601.jpg från 1926, finns ställverken i detalj samt förreglingstabell. Planritningen är möjligen äldre, för på ritningen med förreglingstabellen finns tillagt en utfartssignal H mot Gunnarstorp samt en växel 27 som verkar finnas utanför växel 10 ab/cd.

Enligt Per Forsströms Ställverksregistret är ställverk I och II troligen från 1906. De byttes 1935 mot det ställarställverk ("el-med-el") som sedan fanns i drift ända till 2006.

Det särskilt intressanta med 1906 års ställverk, tycker jag, är de begränsade tågvägsmöjligheterna, och att tågvägarna var så att säga "reserverade" för resp. järnväg:
* Till spår 0 och 1 kan körsignal visas bara från (Kattarp–)Nyvång (infartssignal A), d.v.s. från SJ (f.d. Skåne–Hallands järnväg, till SJ 1896).
* Till spår 2 och 4 kan körsignal visas bara från (Ramlösa–)Gunnarstorp (infartssignal B) och från (Klippan–)Kärreberga (infartssignal D), d.v.s. från Helsingborg–Hässleholms järnvägar, HHJ (SJ från 1940).
* Till spår 3 och 5 kan körsignal visas bara från (Teckomatorp–)Norra Vram (infartssignal C) och från (Ängelholm–)Spannarp (infartssignal E), d.v.s. från SJ (f.d. Landskrona–Ängelholms järnväg, till SJ 1896).

Detta måste ha inneburit en väldigt strikt spåranvändning för ankommande tåg.

Utfartssignaler med utfartstågvägar i ställverket fanns från 3 (utfartssignal F) och 5 (utfartssignal G) mot Norra Vram(–Teckomatorp), och så fanns en troligen senare uppsatt utfartssignal (H) mot Nyvång(–Kattarp) utanför själva "bangården". Troligen motiveras dessa utfartssignaler endast av att de underlättade tågvägsinspektionen (förregling av rätt läge och låsning för växlar som låg "långt borta"). Det är ju annars fullt av motväxlar i alla utfartstågvägar, motväxlar som med fördel kunde ha förreglats i huvudsignal.

Hur som helst bör avsaknaden av utfartssignaler för vissa tågvägar ha inneburit att man undvek att t.ex. köra från andra spår än 3 och 5 mot Norra Vram. Förmodligen hade också "varje järnväg" också "sitt" eller "sina" spår för avgående tåg.

1935 års ställverk, där det fanns tågvägar till varje tågspår på stationen från varje linjeavsnitt och omvänt (i den utsträckning som spårkonfigurationen tillät), det måste underlättat trafikeringen i Åstorp väsentligt.

Detta måste ha inneburit att stationen i princip fungerade som tre tvåspåriga mötesstationer på olika enkelspåriga banor, med den lilla avvikelsen att banan från/till Kattarp inte var genomgående. Plus den lilla komplikationen som korsande tågvägar innebär.

[el_vikingo]

Räknar man med Kärreberga, kan man tänka sig tre genomgående linjer. Vilka destinationer hade de genomgående tågen i Åstorp? Några utgick kanske från Åstorp?

[harald]

1920: Genomgående tåg Helsingborg-Hässleholm och Malmö-Göteborg. Tåg till Mölle och Värnamo utgick från Åstorp. En del av de senare hade genomgående vagnar till Helsingborg C.

[mormorsgruvan]

[/quote]

Detta måste ha inneburit att stationen i princip fungerade som tre tvåspåriga mötesstationer på olika enkelspåriga banor, med den lilla avvikelsen att banan från/till Kattarp inte var genomgående. Plus den lilla komplikationen som korsande tågvägar innebär.
[/quote]

Åstorps järnvägshistoria är utförligt behandlad i följande ÖSJ-blad: 2/2003, 2/2005 och 4/2006.